Dagens Nyheter – 4 mars 1872, sida 2

inom några dagar till en ny verld. Ett blott tager jag med mig, min kärlek till dig. Hvad som ligger mellan oss är natt. Kärleken till dig är den enda stjerna som hädanefter skall lysa för mig. Han skall.stärka och värma mig, han, och endast hån, skall göra mig tilk en ny menniska. När jag blir en sådan, då skall jag vända tillbaka till Europa, då skall jag ega mod att återse dig, och då skall jag säga till din make: Ni älskar Marie, emedan hon är er hustru. Jag har älskat henne gåsom mitt hopp, min tröst, min framtid, min förlåtelse, min ånger, min salighet. CFarväl, Marie! Gud välsigne dig! Och -hvad gjorde Marie? Hon steg upp ur soffan, beslutsa-n; energisk, fullkomligt medveten om hv, hon borde göra. En outsäglig lycka afspöglade sig i hennes anlete; lik en salig ände sväfvade hon genom rammet. Hon satte sig ned vid skrifbordet, och hennes hand darrade icke, när hon skref: Jag har bedt er, Edward, att stå som en lysande skärm framför mitt förflutna lif och hindra mig att blicka tillbaka derpå. Men ur denna förgångna tid har en sol uppgått, hvärs glans fördunklar er och hvilkens strålar tränga ned i djupet af mitt hjerta. Min ungdom, som jag trodde vara död, är återuppstånden, Den kallar mig att njuta af kärlekens lycka. Förlåt, Edward, att jag hörsammar kallelsen. Marie.X Härpå tog hon sin hatt och sjal, lät hemta