Dagens Nyheter – 4 mars 1872, sida 2

Article Image
slöt föreställningen. I båda dessa pjeser har Adam skapat sig visserligen små och anspråkslösa, men dock varaktiga minnesblad, som redan uppnått en tendligen respektabel ålder, och det ser nästan ut som de skulle vilja bli klassiska i sin art. Hvarför? Emedan de så sannt och lifligt träffa den nationela tonen. Här hade man det nöjet att återfinna fröken Grabow, som någon tid måst hvila efter alltför stor ansträngning. BSångerskan mottogs vid sitt inträde med stort jubel, utan att derför komma af sig i sången, hvilket bör tillräknas henne som en redbar merit. Måtte man blott hushålla med hennes röstmedel, att de må hålla ut! Fröken Grabow gjorde fullt skäl för det välvilliga emottagandet: hon presterar redan ganska mycket och lofvar ännu mera. Den rena och klangfulla stämman med sitt behagliga mezzavoce förstod hon använda till ganska vackra musikaliska effekter; dock varna vi henne för att forcera rösten, som då får en mindre behaglig skärpa. Koloratur och drill hafva vunnit betydligt i verve och elegans, och äfven spelet i takt och abandon, hvilket i synnerhet visade sig i den stora scenen (hr Meyers obligata fiolackompanjemang var särdeles fint och vårdadt): Dansscenen deremot utföll något för modest; fröken Grabow lyckades icke här röra sig med full frihet. Situationen skall visserligen försiggå i den gamla ärbara riksstaden Nirnberg, men Bertha är likafullt en komplett parisergrisett, hvilket icke får förbises, De öfriga kontrahenterna, hrr Dahlgren; Olsson och Uddman, utmärka sig såsom alltid i de respektive partierna och tycktes vara ännu mera lifyade än vänligt. Endast vilja vi inlägga en allvarsam protest mot hr Uddmans tremolo i trion, hvilket är musikaliskt eller, rättare, omusikaliskt störande. Framropning följde efter operettens slut. Mellan de båda operetterna hade man inpassat ett divertissement, hvars komposition man visserligen ej kan klandra, emedan en sådan icke förefinnes. BenämninCdivertissement torde ej heller vara lyckligt vald; vare dock detta sagdt utan att vilja förklena förtjensten hos ballettens damer och herrar, hvilkas färdighet väckte allmän belåtenhet. W: B. Stora teatern. Veckans repertoar upptager i dag måndag: Lucie, onsdag: Den flygande Holländaren, torsdag: Alphyddan, Balett-Divertissement och Nirnbergerdockan, fredag: Lucie. Dramatiska teatern ger måndag, onsdag, fredag och lördag Skrämskott och Fromma önskningar samt tisdag och tersdag. Allt för fosterlandet. Dramatiska teatern var i lördags inkräktad af ett par tyskar. Den ene, hr Putlitz, lät gå några Skrämskoti som gjorde ringa verkan. Man erfar af exposen att fröken Dora—Lindqvist von Liehtenwarth anses för en rik arftagerska, men att någon annan eger anspråk på detta arf. Under 2:dra och 3:dje akten misstager sig än den ene, än den andre af de uppträdande personerna om hvem som är den rättmätige arftagaren, och somliga inleda sig sjelfva derjemte i lika stora förvillelser i fråga om hvem som är föremålet för ett par flickors ömma låga. Alla häraf följande förvecklingar äro afsedda att roa åskådarne!; men denna verkan har författaren ej lyckats åstadkomma. Det går en anda af mjäkighet... rättare bräkighet... genom stycket, och flera af de spelande ha lyckats göra sig deraf fullkomligt genomträngda. Fröken Lindqvist kan, oaktadt den bästa vilja, icke åt en sådan roll som Doras gifva annan relief än en magnifik toaletts; fru Kinmanson lyckas understundom framkalla ett leende, men om fröken Anna Sandberg icke genom ett mera franskt kammarjungfruspel . . . som icke precis är i styckets kostym . .. satte lif i åtskilliga scener skulle förmodligen. pjesen qväfvas genom den dåsiga luften i salongen. Fromma önskningar heter det andra nya stycket för qvällen. Pseudonymen Julius Tagen Hiv ssdagne RAT Dan GR ar TER

4 mars 1872, sida 2

Thumbnail