Dagens Nyheter – 28 februari 1872, sida 2

Hr A. Hedins anförande angående utrikes ministersoch konsulat-platserna, afgifvet i andra kammaren d. 21 febr. Ur detta anförande, som med rätta tilldragit sig ofantlig uppmärksamhet, på grund dels af dess sakrikhet, vittnande om mycket omfångsrika och tidsödande förarbeten, dels af den formfulländning, hvari det framfördes, och dels slutligen af den skärpa, hvarmed talaren vände sig mot de inrotade missbruken i utrikes departementets förvaltning, meddela vi några utdrag, då tidningens utrymme icke tillåter oss att återgifva det fullständigt. Vi göra i dag början med följande målande skildring af Svensk-norska diplomatiens synliga verksamhet under senare åren: Efter några timmars debatt om ändamålet för några småauslag på andra hufvudtiteln torde ej kunna anses otjenligt att kasta åtminstone en blick på ändamålen för de anslag, som utgå under den tredje. Hvad regeringen låter komma till allmän kunskap rörande vår diplomatis verksambet är, som bekant, ej mycket. Kanske kommer det sig deraf att, som ordspråket säger, der intet finnes att taga, har kejsaren förlorat sin rätt. Ännu 1869 vitsordade båd2 trontalet och berättelsen om hvad i rikets styrelse sig tilldragit det vänskapliga förhållandet till främmande makter, och 1870 förekom åtminstone i sistnämda doknment en dylik fras, men 1871 och 1872 befinnes den hafva försvunnit ur både trontalet och berättelsen. Om detta är blott en händelse, eller äfven en tanke, kan den oinvigde icke veta, men i hvarje fall är förlusten lindrig. Hvad eljest k. mit denna gång meddelat om vår utrikes politik inskränker sig till uppräknande af fyra med frimmande makter slutna öfverenskommelser, på hvilka det kan vara skäl att kasta en blick. Främst nämnes traktaten med Japan. Iafseende derpå skall jag tillåta mig att erinra att, sedan Förenta staterna 1854 genomdrifvit den berömda traktaten i Jokohama, åtminstone följande makter före Sverige utverkat handelsoch sjöfartstraktater med Japan, neml.: Holland, England, Frankrike, Ryssland, Portugal, Preussen och tyska tullföreningen, Schweiz och slutligen, nära ett par år före de förenade rikena, äfven Danmark. Vi se således att, utom de stora nationerna, äfven flere europeiska småstater förekommit oss. De ostasiatiska vattnen äro ett vigtigt tiällingsfält för de sjöfarande nationerna, och den senkommande har dess svårare att få plats, ju flere och ju fördelaktigare kinda de iro, som förekommit honom. Tillträde till Japans hamnar är, som ej annat, åtminstone ett oumbärligt vilkor för förmånlig fraktfart i dessa vatten, och detär derför ej utan skäl de förenade rikenas afiärsverld länge önskat se dessa hamnar öppnade för Sveriges och Norges fartyg. Man torde erinra sig, med hvilket intresse danska regeringens förslag 1859 om en svensk-norsk-danek expedition owfattandes, särdeles i Norge, der börskomitåerna uttalade sig derför och äfven regeringen i de beräknade kostnaderna, 600,000 rdr, ej fann skäl till betänkligheter. Det har blifvit sagdt, att frågan då strandade på rvensk etikettshinsyn. Ha vi nu fåte vänta länge, så har istället priset blifvit billigt, såsom synes af utrikesdepartementets räkenskaper för år 1860, hvilka jag med mycken uppmirksamhet studerat, der kostnaden för en briljanterad plaque åt holländske ministerresidenten, som afslutat traktaten, och för öfriga presenter uppföres med 8,406 rdr 6 öre. Det kan tilläggas, att den nu omsider valda utvägen, att uppdisga underhandlingen åt en anmwen makts agent, flere gånger varit af pressen rekommenderad, sedan 1859 års förslag strandat. Schwsiz hade för öfrigt föregått med ett märkligt cxempel huru litet nödvändig i dylika fall den granna diplomatiska ståten är. Den man, eu viss hr Lindau, som inledde Schweiz förbindelse med Japan, har visserligen sedermera blifvit schweizisk könsul i Nagasaki, men var då ritt och slätt agent för urmakareföreningen i Geneve. Det är nästan fasligt, men det är så, ty tiden är ond och republiken Schweiz ett, minst sagdt, betänkligt sambille. Närmast i ordningen kommer i k. m:ts berättelse konventionen med Förenta staterna om utflyttade personers nationalitet. Härom må anmärkas, att denna akt af vår diplomatis verksamhet varit af en särdeles lätt och enkel natur, alldenstund mönstret derför redan var gifveti de ötverenskommelser, som förut, på iuitiativ af Förenta staterna, ingåtts mellan dem och flera makter, deribland främst konventionen med Nördtyskland at den 22 tebruari 1868. Derefter följer den spanska handelstraktaten, som enligt sakkunniges omdöme ej saknar en viss betydelse. Den blef offentliggjord med en senfärdighet, som ej vittnar fördelaktigt om departementets energi. Ruatificerad i Madrid den 30 juli 1871, blef den synlig törst i nr 46 af Svensk författningssamling, som utgafs den 18 september. Till slut nämnes i berättelsen deklarationen om sjöfartstörbindelserna med Danmark. Visserligen heter det i denna deklaration, att undertecknarne, hrr Beck-Friis och Rosenöra-Lehn,