Dagens Nyheter – 28 februari 1872, sida 2

—-—— 04 -— djupt, när hon märkte att han fortfarande uteblef. — Marie, Marie! hviskade Askanio; ni gkall göra er lycka, om ni bara handlar riktigt klokt. Ser ni den bleke unge mannen derborta, som oupphörligt har sina ögon fästade på er? Det är sir Edward Smith, en halftokig engelsman, som sedan ett år vistats här i staden och är cen millionär af renaste vatten. Nu kommer han hit... jag springer till regissören, som vinkar mig. Den unge man, på hvilken Askanio gjort sin elev uppmärksam, stod i nästa ögonblick framför henne och sade i högtidlig ton: — BSignora Santenio, jag har älskat er alltifrån den stund, då jag såg er för första gånger. Befall öfver mig och min förmögenhet! Marie vände honom ryggen och gick. — Stanna för all del! ropade engelsmannen. Ni försmår mitt anbud. Det är bra; ty hade ni antagit det, så skulle jag ha föraktat er och gråtit öfver mitt misstag. Signora Santenio, jag erbjuder er nu min hand, mitt namn, min person, mitt lif. Skall ni äfven förkasta detta tillbud? — Ja, äfven det, min herre. Man förstår icke att värdera den man icke känner. Bö— Ni skall lära känna mig, ty från denna gtund skall jag hvarje dag stå utanför er dirr, och jag ämnar fortfara härmed så länge att