Dagens Nyheter – 27 februari 1872, sida 1

kande befolkning, är det derför nödvändigt att binda ihop frågan om indelningsverket och frågan om grundskatterna. Först genom ett sådant sammanbindande kan man å densamma emotse en tillfredsställande och snar lösning, och vi äro förvissade om att de, hvilka i likhet med hr Sven Nilsson, hittills endast sysselsatt sig med indelningsverket, snart skola inse att de ej hafva något lyckligt resultat att vänta, såvida de ej gifva åt saken dess fulla utsträckning. Om hr Sven Nilsson egnade samma energi åt hela problemet, som han hittills egnat åt en del deraf, skulle han framdeles kunna vinna positiva tesultater i stället för de negativa som varit den enda synliga följden af hans hittillsvarande sträfvanden. Vi säga synliga4, ty det kan omöjligen förnekas att, såsom vi ofvan antydde, striden äfven haft positiva resultater på så sätt att genom densamma lagts grund till den stora strid om skatternas jemna fördelande, hvartill enligt alla tecken den nya representationen bereder sig, Den slutliga utgången af denna strid är alls icke tvifvelaktig. Att den nya representationen ej i längden kan bibehålla detta invecklade och föråldrade skattesystem är alldeles klart; deremot är det ganska mycket beroende af de skiljda provinsernas representanters uppfattning af frågan huruvida den skall blifva snart löst eller dermed skall dröja en längre tid och huruvida vi äfven i denna sak, liksom rörande representationsreformen, skola få upplefva en kamp som genomgår decennier, eller om den skall blifva förd till slut på ett raskare sätt. Hvad nu särskildt beträffar den interpellation, som i dessa dagar gjorts af hr Sven Nilsson, så hade det visserligen varit ganska önskligt om derigenom kunde vunnits full klarhet i afseende å sättet för tillkomsten af den urtima riksdagen och den dermed i sammanhang stående preussiska noten m. m.; men sedan nu regeringen funnit för godt att söka skydd bakom den kungliga ofelbarheten och maktfullkomligheten, lärer man ej kunna komma längre. Man skulle visserligen kunna säga mycket om det sätt, på hvilket interpellationen blef besvarad, men man kommer då in på kapitlet om ( ministerstyrelse eller allenastyrelseX, Cfolkväldet eller Cenväldet m, m. som fordrar vida utförligare undersökningar än de der rymmas inom ramen af en eller ett par tidningsartiklar. Må nu anledningen till urtima riksdagen hafva varit hvilken som helst, må den vara att söka hos den kungl. viljan eller den ministeriela fanatismen -— ett faktum är dock, att den afhölls i september 1871 och att den åstadkom raka motsatsen af hvad man vVäntat, ett resultat, hvilket ej så itet påminner om den grop som man gräfver för andra etc. Om det derföre äfven skulle vara mycket intressant att få reda på anledningen i sista hand till denna för byråkratien olycksdigra statshandling, så tro vi dock att det är vigtigare att fullfölja dess konseqvenser än att utreda dess orsaker. Ett ihärdigt fullföljande af konseqvenserna tro vi verkligen komma att medföra sådana verkningar att den eller de som voro upphbofvet till densamma skola i framtiden få fullt skäl att med skalden utropa: Det var dumt, horribelt dumt.