Dagens Nyheter – 24 februari 1872, sida 1

UR ERAERKESSEOE ESeSre borde finnas af sex eller sju ledamöter, skulle en statsrådskonselj af fem ledamöter utöfva högsta domsrätten i alla icke judiciella mål och utgöra en ekonomisk lagberedning, samt ytterligare en juridisk lagberedning af tre tillförordnade ledamöter finnas, samverkande, då frågornas natur så fordrar, med den ekonomiska lagberedningen och skyldiga att utarbeta de lagar, regeringen vill föreslå riksdagen. Det af hr Carlen afgifna förslag är i hög grad ytligt, emedan det icke afser någon förbättring af det verkliga onda, som kräfde bot, nemligen att regeringen tager befattning med snart sagdt allt hvad som här i landet göres, och emedan hon i stället sysselsatt sig allenast med att tillsätta nya klutar på det gamla klädet. Derjemte är det opraktiskt, emedan om chefen för en viss styrelsegren skall ansvara för ärendenas gång och behandling, hvilket fortfarande skulle åligga departementscheferne, så måste deras ledning, beredning och föredragning äfven tillkomma honom. För att kunna försvara, utveckla och med den stora ansvarighet, som på ett statsråd hvilar, kontrasignera ett regeringsbeslut (eller vägra kontrasignation) erforlras naturligtvis en kännedom af ärendet, som ej ernås, då man, såsom en Mikado, sitter höjd öfver menskligheten, blott emottagande färdigberedda mål till föredragning. Hela grunden för det väckta förslaget är för öfrigt ganska tvifvelaktig. Denna skulle nemligen vara, att regeringen är så öfvorhopad med ansträngande och oundvikliga göromål, att densamma icke kan behörigen sköta sitt kall, samt att, i följd häraf, de stora frågorna kunna saklöst undanskjutas. Skulle detta vara sant, så måste det förekomma besynnerligt att det officiella bladet, som troget refererar hvarje regeringshandling, utom besvärsmålen, har så få kongl. beslut att omförmäla. Och huru beskaffade äro dessa beslut? delen af sådana som de följande: Förordnandet af ledamöter i direktionen öfver ett hospital; beviljandet af 6 månaders ledighet för en kanslist i postverket och en häradsskrifvare samt af 3 månaders ledighet för en postmästare i en by; förordnandet af en person att såsom ordförande deltaga i rovisionen af poliskammarens räkenskaper; adjungerandet af ledamöter verken ; bemyndigande åt sundhetskollegium att uppdraga någon närboende apotekare att vid en by eller lastageplats tillhandahålla ett medikamentsförråd ; utnämnandet af postinspektorer, postkommissarier och postmästare, det senare äfven vid de minsta kontor; utnämnardet af tullförvaltare, jägmästare, provinsialläkare, folkskoleinspektörer och befälhafvare för skarpskyttekompanier; beviljandet af tjenstledighet för kontorsskrifvare vid postverket och postexpeditörer; förordnandet för personer att vara tillsyningsmän vid kronohäkten, o. g v. i oändlighet. Vissa tjenstemän, som förr tillsattes af de centrala verken i hufvudstaden, såsom t. ex. häradsskrifvare, kronofogdar och landträntmästare, utnämnas nu af regeringen, som dessutom tyckes finna ett nöje uti att att sys i 8i embetsDe utgöras till större .