Dagens Nyheter – 24 februari 1872, sida 1

— 260 — ni läser dem, förrän ni först sofvit några timmar. — Jag kan ej sofva, sade Arthur med ett sorgset leende. Gif mig brefven. Anton tog dem från skrifbordet och räckte dem åt sin husborde. — Dotta är från herr barons bankir. Som herr baron mins, blef jag skickad till honom för att begära en kento-kurant, utvisande huru herr barons affärer stå. — Bah! det skall bli en uppbygglig nyhet, en intressant öfverraskning att erfara detta! utropade Arthur med ett dystert leende. — Det här brefvet har postbudet lemnat. — Har du öppnat det? — Nej, nådig herre. — Har jag inte för längesedan befallt dig att öppna alla affärsbref och sedan meddela mig deras innehåll? — Jag kände inte stilen, ers nåd ; det kunde ju vara ett kärleksbref. — Narr, har du någonsin hört, att ett kärleksbref luktar hvitlök och tobak, såsom detta gör? Han bröt brefyet och läste det. — Är jag skyldig en herr Jonathan Liew något, Anton? — Nej, nådig herre. — Då skall du släppa in honom, när han kommer; ty han ber att få besöka mig. Var det intet vidare bref?