Dagens Nyheter – 23 februari 1872, sida 2

Så mänga vintrar snöga Sen dess på elfvens strand, Och skumt är sångarns öga, Förvissnad är hans hand. Men lika ung är Selmas vår, Och lika himmelsk Fannys tår, Och lika varm från lyran Hvar ton till bjertat går. Vid vaggan långt i norden De mötas nu i dag: Det ljufvaste på jorden Bär himlens anletsdrag. Nu kransar Selma lyran grön, Nu böjer Fanny knä så skön, Nu smälta jord och himmel Till ett i deras bön.