Dagens Nyheter – 23 februari 1872, sida 2

Ytterligare om skrufpropellerns uppfinnare. (Meddeladt.) Då Aftonbladet och flera andra tidningar, i anledning af en uti engelska tidskriften Engineering införd uppsats, hvars syfte varit att ådagalägga det skrufpropellern skulle vara uppfunnen af Samuel Owen, icke allenast bestridt denna uppgift utan ock bestämdt förklarat att kapten John Ericsson är skrufpropellerns uppfinnare, torde för sanningens skull och utan afseende på den engelska eller svenska fåfänga, som i denna fråga måhända täflat att göra sig gällande, följande notiser böra anföras. Redan 1793 skall en frarsk matematiker vid namn Paucton hafva föreslagit den Archimediska skrufven till driftmedel för fartyg. Om nu, såsom Aftonbladet berättar, en amerikdnare, John Stevens, 1804 och 1805 och en af svenska flottans konstruktionsofficerare i Karlskrona 1810 eller 1811 experimenterat med en skrufpropeller samt dertill kommer att ett par andra mekanici, Delisle och Savage, 1813 framlagt förslag till tvenne olika konstruktioner af skrufpropeller, så kan väl ingen bestrida att idn till det ifrågavarande driftmedlet redan funnits före den tid, då Samuel Owen härstädes försökte och lyckades att med samma slags medel sätta fartyg i rörelse. För dessa försök redogöres i en 1816 från trycket utgifven skrift med titel Bref om Ångbåtar, och man är således i tillfälle att ådagalägga det skäl icke saknats för det påståendet att Owen skulle vara skrufpropellerns uppfinnare. Uti berörda skrift heter det att SOwen insåg oläg.nheterna för ångfartyg med hjul vid sidorna. Dessa olägenheter anföras. Derefter heter det: Hr Owen föll på en helt olika id, den nemligen att med ett hjul af annan beskaffenhet, placeradt vid fartygets bakstam och befinnande sig helt och hållet under vas:net, fortskynda fartyget . . . . För att utröna verkliga törhållandet härmed, apterades till bakstammen af en vanlig handåre-båt ett litet hjul af vid pass 3 qvarters diameter, med 4 vingar eller skoflar, ställda snedt emot vattnet, på samma sitt som vingarne på en väderqvarn emot den påfallande vinden. Detta hjul rörde sig bakom båten, under vattnet, på en jernaxel, som gick in genom bakstammen uti båten, der den tillika med hjulet omdrejades af 2 man, medelst en vind, genom utvexlad rörelse. Båten framdrefs verkligen genom?) hjulets omdrejning med en hastighet af 180 famnar på 5 minuter, hvilken hastighet samma personer, med lika ansträngning, genom vanlig rodd med åror förgiifves sökt åstadkomma. Då resultatet så vida var favorabelt, beslöt3 att göra försök i stort, med anbringande af ångkraft. Hirtill utsågs en så kallad roslagsbåt, med hvilken under vintern förlidet år (1815) företogos följande förändringar: cAkterstäfven gjordes lodrätt uppstående. Kölen erhöll en bakåt utskjutande förlängning af vid pass 2 alnar, och i yttersta ändan deraf inhöggs en ny upprättstående stäf, som genom förtimringar förenades med fartygets akterdel och försågs med jernhakar, att hänga styret på. Härigenom erhölls mellan båda stäfvarne ett öppet rum af vid pass 1934 aln. Båten påbyggdes och apterades för öfrigt så mycket möjligt var till syftemålets vinnande. nemligen till utrönande huruvida med ett hjul af förut beskrifven beskaffenhet, appliceradt vid bakstammen, åt densamma (båten) kunde gifvas samma fart och hastiga rörelse som med hjul vid sidorna, på engelska sättet. Den hirtill apterade ångbåten, som frampå sommaren (1816) blef färdig, håller i längd öfver däck, 31 fot I tum, i vattenlinienr 31 fot 3 tum, i bredd inom bords 11!3 fot samt drar lastad 5!4 fot vatten. Ångmaskinen med dertill hörande svänghjul och trissor,intager midten af fartyget till en längd af I fot, och ehuru på dicket en upphöjning gjordes af 24 fot att emottaga maskineriet, och dertill ett litet rom akter ut, för 12 hå 14 passagerare, var indå på det hela utrymmet så knappt tilltaget, att en helt ny inrättning