Dagens Nyheter – 22 februari 1872, sida 2

som för några år sedan beviliades till konsulsfonden, hade haft till ändamål att möjliggöra anställandet af aflönade svenske eller norske, icke affärsdrifvande män såsom konsuler på åtskilliga vigtiga platser, hvartill tillgångar för öfrigt skulle beredas genom öfverflödiga konsulaters indragning, genomgick talaren i detalj förhållandet med en mängd af våra konsulater, synnerligast dem vid Medelhafshamnarne, visande att af det nämda programmet intet eller så godt som intet blifvit genomfördt. Han öfvergick slutligen till befordringsväsendet inom konsulsstaten, riktande mot detsamma anmärkningar af sådan skärpa, att man såg talmannen ett par gånger gripa till klubban, såsom des tycktes i afsigt att atbryta talaren, hvilket dock icke inträffade. Med detta yttrande afslöts förmiddagssammanträdet. Andra kammaren sammanträdde i går afton, hvarunder behandlingen af tredje hufvudtiteln fortsattes. Den öppnades af hr Liss O. Larsson, som understödde hr Åkerhjelms förslag och i afseende å hr Hedin yttrade att han gerna skulle velat tacka honom för hans utmärkta anförande, såvida den öfverlägsna förmågs, som uppburit detta föredrag, varit förenad med något mer graunlagenhet, men, som det nu var, måste han tillbakahålla uttrycken af sina känslor, då de icke fylldes af oblandad tacksamhet. 4 Denna tanke utvecklades vidare af hr Sparre, som, ehuru han, inågra fall i det hufvudsakligaste och i de festa fall helt och hållet, delade de åsigter hr Hedin uttalat, dock icke kunde gilla hans sätt att behandla befordringsväsendet, enär han nämt namn och vidrört sådana . förhållanden, att han kunde anses ha gått på andra sidan gränsen af hvad grundlagen utstakat som tillbörligt. Deassutom hade hr Sparre af den replikerade talarens yttranden om vår maktställning fått det intryck, att denne ville nedsätta sin nation genom att komma den att med ett obefogadt misstroende till egen förmåga förnedra sig sjelt. Och den sig förnedrar, han varder aldrig upphöjd, citerade, hr Sparre. Hr Åkerhjelm höll ett kort, men vackert, äreminne. öfver framlidne utrikesministern hr Wachtmeister, hvilken skulle varit den ende — och härmed sade sig talaren vilja säga en stor artighet åt hr Hedin — som fullständigt skulle kunnat besvara och bemöta de anmärkningar, som hr Hedin framställt. Hvad dessa anmärkningar beträffade, ville hr Åkerbjelm fästa uppmärksamheten derpå, att konsulaterna voro inrättade icke endast för Sverige, utan äfven för Norge, och att ett större antal norska, fartyg ofta besöka hamnar, der svenska Baggan, mera sällan synes. I afseende å våra diplomater hade också många funnits, som gjort sitt land heder. Hr Hedin tackade pligtskyldigast för de farbroderliga ;förmaningar, som blifvit ställda till honom, och han lofvade att gömma dem i ett tacksamt sinne. BSärskildt fann han sig rörd af hr Sparres lilla lexa, ehuru han icke kunde nöjaktigt förklara sammanhanget mellan dess innehåll och innehållet af det anförande, representanten för Venersborg sände med hr Carlens bekanta motion om statsrådets ombildning till konstitutionsutskottet. Emellertid. hindrade detta icke talaren att erkänna nämde representants lämplighet att hålla föreläsningar om det passande. Hvad deremot samma representants påstående, att tal. skulle sökt nedsätta sin nation, beträffade, så protesterade hav deremot och vädjade i detta fall tryggt till rikedagens protokoll, ur hvilket han ej hade för vana, såsom mångaandra, att bortjusterasina yttranden. Talaren lemnade härefter ytterligare bevis för sitt ofta upprepade påstående, att de stora utgitterna från utrikesdepartementet icke stå i något rimligt förhållande-tillden ringa valuta, som landet för dessa uppoffringar åtnjuter, och visade slutligen, genom utdrag ur en af fel hvimlande engelsk statistisk kalender, som, hvad beträffar Sverige, tillkommit genom offi-ciela meddelanden från, som talaren trodåe sig veta, vårt utrikesdepartements expedition, att: det inköp -af Ekelunds svenska historia, som utrikesdepartementet 1869 giort, var väl behöfligt till ledning för de unga historieforskare, som der äro anställda. Hr Key instämde med hr Hedin och lemnade nya bidrag till den sorgliga historien om huru onyttigt penvingar förslösats af utrikesdepartementet, synnerligen hvad beträffade konsulatsförhållandena vid åtskilliga medelhafehamnar. Utrikesstatsministern hr v, Platen svarade mycket kort och i nycket hofsam ton å ett par af de anmärkningar. som blifvir fram