Dagens Nyheter – 22 februari 1872, sida 2

genom skulle påskyndas. Så gerna hr Carln än skulle se att den ifrågasatta reformen blefve genomförd, kunde han dock ej, i anseende till denna frågas nära ställning till en större allmänhet, förena sig om att begagna henne till en tumskruf eller ett medel för framtvingande af reformen; och hr Kolmodin bestred. också hennes lämplighet dertill, då regeringen icke genom något riksdagens föregående beslut blifvit varnad att nådens tid nu var ute eller att man just nu önskade se den länge påtänkta reformen bragt till verklighet. Vid anställd votering förenade sig 113 af kammarens ledamöter om reservanternas mening, hvaremot endast 61 understödde utskottsmajoritetens. Sjunde och sista punkten i betänkandet angående anslaget till straffarbetsfängelset inom Nya varfvet vid Göteborg, som tillstyrktes af utskottet, gaf hr Kallstenius anledning till några erinringar rörande denna frågas föregående behandling, men då han ej gjorde något yrkande, blef den bifallen utan vidare diskussion. Äfven om denna punkt beslöt första kammaren annorlunda än den andra. Den beviljade nemligen de 10,000 riksdalerna. Under diskussionen yttrade hr Wallenberg sin ledsnad öfver att anslag, sådana som detta och deti första punkten begärda, hvilkas syfte vore att befordra en skyndsammare lagskipning, kunde blifva föremål för långa diskussioner och meningsskiljaktigheter. Det vore nemligen under riksdagens värdighet att upptaga sin tid med sådana detaljfrågor. Hr OC. G. Mörner ville, med anledning af några förut fällda ord om en tjensteman, som af egna medel aflönade ett biträde i och för statens tjenst, upplysa att detta skedde, emedan denna tjensteman dessutom innehade två tjenster vid k. m:ts hof, och uttalade den önskan att en damm skulle sättas mot en sådan förening af flere tjenster, särdeles i högre grader, illustrerande sitt föredrag med åtskilliga talande exempel på ett dylikt oskick. Hr von Koch ansåg att orsaken till de af andra kammarens utskottsledamöter gjorda afstyrkanden i de nämnda punkterna låge i den omständigheten att man ville påskynda önskade reformer på statsutskottsvägen, sedan man misslyckats på lagutskottsvägen. Han såg derför i de vägrade anslagen en protest mot långsamheten vid de administrativa embetsverken och en fordran på domstolarnes omorganisation. Afven sportelväsendet, hvarigenom landtdomare och kon. befhde hade sina största inkomster, vore en orsak till obenägenhet hos en del representanter mot anslag till embetsmän. Afven denna punkt bifölls. Tredje hufvudtiteln, angående anslagen till utrikesdepartementet, hade i år icke gjort statsutskottet stort hufvudbry, då dess betänkande deröfver, såsom vi vid ett föregående tillfälle omnämnt, inskränkte sig till en enla punkt. Deri föreslog utskottet, på grund dels af en utaf hr Hedin väckt motion, dels af regeringens egen framställning, att såsom anslag för minvisterstaten uppföra endast ett belopp af 300,000 rdr och såsom tillfälligt anslag till öfvergående utgifter upptaga 37,400 rdr, utgörande återstoden af det utaf regeringen till denna stat för år 1873 äskade belopp, efter afdrag af Sveriges andel i arvodet till en militärattachå i Paris, hvilken regeringen föreslagit måtte erhålla arode från fjerde hufvudtiteln, eller från anslagen till Jandtförsvaret. r Åkerhjelm, som först erhöll ordet, hade ingenting annat att anmärka än att han önskade att aflöningen till militärattachn i Paris såsom hittills måtte på utrikesdepartementets stat uppföras. Derefter uppträdde hr Hedin i ett längre anförande, hvari han till en början anförde de omständigheter, söm i talarens tanke kunde och borde föranleda en inskränkning af ut gifterna på tredje hufvudtiteln. Taiaren vände sig, under erinran om de stora hvälfoingar, som de sista åren medfört i vår verldsdel, med synnerlig skärpa emot den förre utrikesministerns, såsom det syntes af hang kolleger och hans efterträdare adopterade yttrande, att sedan 1858 ingen förändring iåträdt i de törenade rikenas maktställning. Det vore icke rätt, sade han, att med dylika yttranden vilseleda nationen för att skapa en opinion i öfverensstämmelse dermed för att på detta sätt kunna uppehålla det häfdvunna slöseriet med statens medel. Hr Hedin öfvergick derefter till en framställning rörande konsulsväsendet, hvitken han bad att få underställa den nye utrikesministerns välvilliga och patriotiska bepröfvande, då han hoppades att denne ännu icke skulle ha på detta område bundit sina händer. Ef ter att ha erinrat derom, att de ökade anslag.