Dagens Nyheter – 22 februari 1872, sida 2

-—-—ÖP — — Var så god och öfverlemna denna omsorg åt mig, sade hon i kärf ton. Kom, Marie! Hvad fattas er? Så der, stöd er nu vid mig. Men säg, hvad är det då som i en hast gripit er så djupt? — Det är ingenting, svarade Marie, i det hon samlade all sin styrka; blott en svindel, som redan gått öfver. — Ni måste lögga er, för att få hvila, stackars barn. — Nej, sade hon med ifver. Jag är inte sjuk. Jag känner mig helt stark och frisk. Jag följer er till teatern... — Jag skall se honom! Jag skall se honom! jublade och klagade hennes hjerta, när hon stod mellan kulisserna och afbidade representationens början. Det är hans älskarinnas recett, och han skall då naturligtvis infinna sig för att bevittna hennes triumfer. Ack! han skall icke ha ögon för någon annan än henne, endast mot henne skall han småle, endast på henne skall han tänka. Men jag skall se honom, och endast honom. Bakom kulisserna herrskade mycket lif och rörelse. Man hörde hästar stampa samt menRiskor ropa, skratta, träta och språka. : Alla hade brådtom. Det var, som sagdt, Ida Neorminas recett, och hela teaterpersoralen var upptagen för att göra representationen så lysande som möjligt. Man gaf först Willibalds nya sorgspel samt derefter en akt ur Sömngångerskan, i hvilken Agatha hade att sjunga