Dagens Nyheter – 19 februari 1872, sida 1

MEBRSItERAREMP ERS, RSA PS Det torde nemligen blifva svårt, om icke omöjligt, att i historien uppleta något tidehvarf, då arbetarne framträdt med sådana anspråk som nu för tiden, både inom och utom vår verldsdel. Och dessa fordringar framställas icke liksom af en slump, utan de upprepas med en bestämdhet och en ihärdighet, hvilka nödga till och med den mest förnäme, liknöjde eller maklige att se sig omkring och fråga: Hvad är meningen? På flera ställen stiga de ganska djerft fram och fordra ingenting mindre än en fullständig omstörtning i våra nuvarande både politiska och sociala förhållanden. De yrka helt oförbehållsamt: bort med den gamla samhällsordningen, bort med all slags olikhet, all skilnad i afseende på stånd och förmögenhet! Det är ju ganska betänkliga läror. Vihafva också för icke så länge sedan sett att de leda till ganska sorgliga resultat, ifall de icke modereras. Dock synes mig att bland allt det falska de innehålla de äfven ega många saker, som äro värda att begrunda. Man kan icke uvdgå att fråga sig: Hvad är orsaken till att dessa läror predikas, att de höras och vinna genklang, att de teorier de innehålla börja praktiseras, liksom förut många andra lika falska läror, blifvit satta i tillämpning? Äro, frågar man, dessa millioner arbetare, hvilkx sucka och klaga i tysthet, dessa hundratusental, hvilka knota högt, och dessa tusental, hvilka redan ligga i öppen fejd med andra sambällsklasser, äro de förvillade eller demoraliserade? Hafva de någon orsak attknota eller hafva de alldeles orätt? Liksom nästan öfverallt, ligger säkert sanniogen äfven här midt emellan ytterligheterna. De egentliga arbetarno och deras jemlikar i socialt och ekonomiskt hänseende hafva från urminnes tider hållits i okunnighet, blifvit tillbakastötta och föraktade och fått utstå ett icke sällan ganska svårt förtryck. Man har på flera sätt sökt hindra kunskapens ljus att skingra det andliga mörker, gom omgkifvit den fattige och förtryckte, man har satt förvillelsen och vidskepelsen i system för att desto lättare kunna kufva sjeltständighetskänslan hos de förvillade och behålla öfver dem cit oinskränkt herravälde. Men liksom okunnigheten och mörkret af sig födt vidskepelse och öfvertro, så hafva också dessa i förening med förtrycket helt naturligt hos mången alstrat demoralisation. Ju mera man försökt att hos menniskan utrota gudömligheten genom att förklara förnuftet för en galenskap, desto mera har djuret framstått. Numera HKafva visserligen de gamla fördomarnoe och det privilegierade förtrycket måst maka betydligt åt sig, men mycket återstår dock ännu deraf. ÖOgräset ntrotaes eko på lätt Det fordras td till att kunna upprycka det med rötterna och förstöra alla frön, hvarur det åter vill uppspira. Religiös begreppsförvirriog, öfversitteri, förakt för det tyngre kroppsarbetet och dem som förrätta detta, benägenheten att anse och stämpla dem såsom sämre varelser, m. f. dylika lyten, äro ännu på långt när icke utrotade. Om nu förhållandet under århundraden, ja årtusenden, varit och ännu till en god del är sådant jag nyss i största korthet antydt, så torde det lätt inses att arbetarnes klagan, knot och äfven strider mot andra samhiällsmedlemmar icke äro utan giltiga orsaker. Jag gillar visst icke de våldsamma mått och steg de här ch der vidtaga till sin bofrielse ur förtrycket, emedan jag är fullt öfvertygad om att sådana icke befrämja den goda saken, utan i stället verka tillbakagåsnde. Jag. ville endast säga att om arbetarne handla oklokt och orätt, så är felet icke ensamt deras, utan det ligger äfven, och till större delen, hos deras uppfostrare och ledare, hvilka icke bibringat dem bättre begrepp. samt hos dem, hvilka äfven i ekonomiskt hänseende gjort deras tillvaro tyngre än behöfligt varit. mV PRE TIER RR SE NG FET TRON TORRE FR FRE TRENTER