Dagens Nyheter – 17 februari 1872, sida 1

NP VIII IKONE IILAV MMALMVIPPIR INA DV BUP TILIAY FRA bestämda uppträdande, hvarpå det visserligen icke heller var brist hos flertalet af lärarne, gör dem starka just der, hvarest en brådskande förifran eller en krampaktig kraftansträngning skulle verka det motsatta: Disciplinen vid folkskolorna i Stockholm fann jag till den grad väl genomförd, att min berättelse om vinsten af mitt vistande der skulle Jida af en väsentlig ofullständighet, om jag icke närmare skulle behandla mina erfarenheter om densamma. Jag vågar tro, att det icke är ensidigt uppfattadt, när jag säger, att der lägges fullt så mycken vigt på disciplinen, och på sitt sätt uträttas lika så mycket med den till barnets bildning och uppfostran, sam med den goda uudervisning det får. Man är oryggligt öfvertygad om att väsentliga brister i detta hänseende icke kunna uppvägas af den bästa undervisning, och att en lärare eller lärarinna, hvilken icke förstår att handhafva disciplinen — personen må ha aldrig så förträffliga kunskaper och undervisningsgåfvor för öfrigt — blott skulle komma att utöfva ett högst måttligt inflytande på barnet. Här må likväl erkännas att till den svenska folkkarakteren hörer en viss belefvenhet och finhet i väsendo och beteende, som icke äro egendomliga för den norska, och att det följaktligen torde vara lättare i Sverige än i Norge att uppnå vackra resultater i disciplinärt hänseende, Härtill må jag dock lägga den anmärkning dels att min erfarenhet vid de icke få och icke flygtiga skolbesöken i Stockholm gjort mig fullkomligt öfvertygad om, att det ingalunda var någon blott yttre dressyr, utan tvärtom ett af en likaså god som allvarlig ande genomträngdt, systematiskt genomfördt och derför i bestänida former utprägladt, uppfostrande inflytande, hvarom det här är fråga. Som redan förut är antydt, erhålla nybörjare eller i disciplinärt hänseende svagare lära re och lärarinnor ett kraftigt och lärorikt bistånd af folkskoleinspektorea, Vid flera tillfällen, då jag var vittne till det sätt, hvarpå han såväl i detta hänseende, som då det gällde undervisningen, trädde ledande och stödjande emellan, blef det mig fullkomligt klart, icke allenast att han utöfvar ett starkt och genomgripande inflytande på det hela, utan ock att detta inflytande till väsentlig del är riktadt på att korrigera och disciplinera de i skolans tjenst verkande lärarekrafterna, Detta infly tande utöfvar han dels dermed, att han, der han under sina outtröttliga skolbesök finner större eller mindre fel och brister, vare sig i disciplinen eller undervisningen; för en stund öfvertager lärarens roll, och det på ettsådant sätt att icke barnen, men väl närvarande lirare och lärarinnor tydligen kunona förstå att den sistnämnde är föremål för en öfverskolmästerlig rättelse och undervisning om ett bättre sätt att gå till väga, dels genom att enskilt föreställa den felaktige hans fel och påpeka det rätta, och dels att vid de ofta förekommande läraresammankomsterna, likaså oförbehållsamt framhålla mera allmänt rådande, vid skolbesöken upptäckta oregelbundenheter i den ena eller andra riktningen, äfvensom att klart och kortfattligt, der så finnes nödvändigt, kräfva att kallet bättre uppfattas och skötes. Medan jag, då detta omtalas, skulle göra mig skyldig till en stor orättvisa om jag på något sätt lät det få utseende af att folkskoleinspektören i Stockhelm vid dessa tillfällen skulle åsidosätta den personliga aktning eller humanitet, ban är skyldig de honom underordnade .medarbetarne, är det dock rin fulla öfvertygelse, att underordnade, vare sig personliga eller andra konsiderationer i en hos oss icke vanlig grad Här lemnas åsidd och af lärarepersonalen erkännes böra vika för den sak, hvarom fråga är i sådana fall och hvarom intressena och sträfvandena böra vara koncen trerade, nemligen folkskolans ordentliga, planmessiga, för barnuppfostran möjligast välsignelserika verksamhet. Det är just som under