Dagens Nyheter – 17 februari 1872, sida 1

NES Re TRE ARENAN ERE Nr RE ETERN grund häraf och icke i öfvervägande måtto med hänsyn till den väckta mdividuela frihetskänslan eller i fruktan för att stöta sig med den herrskande demokratiska andan och tanken, är det som skolstyrelsen sällan behöfver skrida till tvångsåtgärder för att befrämja skolbesöken. Folkskolestadgan stadgar inga böter för försummelse härutinnan, men det kan dock icke sägas, att stadgandena mot skolgångsförsummelser ännu hvila på den fullkomliga frihetens princip, enär försumliga barns föräldrar, efter att förgäfves ha blifvit varnade af församlingens pastor och öfverstyrelsen, kunna fråntagas barnen, som då blifva uppfostrade af andra mot en bestämd betalniog, hvilken i värsta fall indrifves genom utmätning. Man är dock så långt kommen att dessa medel endast mycket sällan behöfva användas. Skolförsummelserna äro få; sålunda blafvo år 1869 blott 11, dagar försummade i medeltal på hvarje barn, och deraf utan giltig orsak blott 0.s dagar. Aro skolförsummelserna andra år icke större än här, efter beräkningen för år 1869, är anfördt, och då medeltalet af egefitliga undervisningstimmar för hvarje klass i veckan är omkring 33 å 34, tör det således kunna anses som regel att hvarje barn besöker skolan 5 å 6 timmar dagligen. (Läsetiden för lärarne och lärarinnorna är 5 timmar dagligen från kl. 8—1; gymnastik m. m. är förlagdt till eftermiddagen kl. 3—4). Man får häraf å ena sidan ett glädjerikt intryck af till hvilken grad föräldrarnes håg för barnens undervisning samt deras förtroende och kärlek till skolan kunna öfvervinna de med fattigdomen förbundna frestelser att behålla barnen hemma; och å andra sidan må den fullständighet, hvarmed det är sörjdt för att skaffa menige mans och det (också i Stockholm mycket) fattiga folkets barn tillgång till en tillräcklig skolunderbyggnad, tydligt nog visa den frikostiga beredvillighet, hvarmed kommunen tillsläpper medel när det gäller folkskolan. Af hvad härofvan är sagåt om den dagliga undervisningen följer, att hvart skolrum blott begagnas till en omgång barn för dagen, hvarföre alltså dubbelt så många rum måste underhålJas som vid halfdagsundervisningen, och när härtill kommer att ingenting är sparadt för att göra dessa skolrum rymliga, ljusa, glada och vackra, inventarierna ändamålsenliga och nätta, undervisningsmaterielen rik och mångsidig, så äro allaredan dessa förhållanden af beskaffenhet att göra 2tt besök i dessa skolor både behagligt och nyttigt. Att erfara, huru ledes man här i handling som i ord betonar vigten af ett godt yttre i skolväsendet, hvilken sida af saken ocaså mäste tillskrifvas en upptfostrande makt, har Varit i hög grad egnadt att bekräfta de åsigter, jag redan förut kunnat bilda mig om vigten deraf, och till vinsten af min resa iror jag mig också kunna hänföra den förvärfvade kännedomen om dena Stockholmska skolmaterielen, hvilken med sin ändamålsenlighet i hög grad underlättar en åskådlig undervisning och med sin smakfullhet icke litet bidrager till att pryda skolsalarne, på hvilkas väggar den med ordning och regelmessighet är anbragt. Af lärarinnor tjenstgjorde vid Stockholms folkskoleväsen är 1869 122 och af lärare blott 27, I följd af det starka anlitande folkskolorna rönte, hade man vid början af 1870 dels tillsatt och dels, som på flera ställen förekom, konstituerat, d. v. s. egentligen antagit på prof, omkring 50 nya lärare och lärarinnor. Icke få af lärarinnorna äro kunskapsrika, bildade qvinnor med framstående undervisningsskicklighet, och framförallt besivtor ett öfvervägande antal af dem en lycklig förmåga att meu bibehållande af sitt qvinliga väsende upprätthålla tukt och ordning, äfven under omständigheter, då man annorstädes tror att blott en lärare skulle förmå göra det, Deras af naturen saktmodiga, lugna, men säkra och