Dagens Nyheter – 12 februari 1872, sida 1

Sjöberg slagit kallt vatten öfver hans! förtjusning, 1 det han uttalat den åsigt, att för. slaget icke hade utsigt att gå igenom. Och talaren, som hade föreställt sig ätt förlaget redan nästa år skulle vara upphöjdts till lag! i: Emellertid ville ej talaren af hr Sjöbergsolycksprofetia låta afhålla sig från atttill konstitutionsutskottet på det varmaste rekommendera motionen, ehuruväl han ej kunde undertrycka den anmärkningen, att man väl amtan fara kunde lemna tanken på presidenter till dess vi hade republiken införd. Den enda faktiska behållning, som åhöraren fick at hr Sparres tal, vår upplysningen ätt han icko tycker om konseljpresidenter. Hr Carlen, som efter hr Sparre fick ordet, fann det å sin -sida särdeles lyckligt att den af medelklassens män bestående andra kam maren kunnat från riddarhusets höger vinna en ledamot, hvilken så ridderligt som den siste talaren förstod att kasta det nobla hånet öfver ett ärligt menadt förslag. Lyckligt var det äfven på förhand känna, att hr Sparre icke vill bli president Vare sig i konseljen eller den blifvande republiken. Med afseende å de af hr Sjöberg gjorda anmärkningarne invände hr Carln, dels att vi redan faxtiskt hafva det parlamentariska styrelsesättet, hvilket han sökte ådagalägga med åberopande af åtskilliga den sista tidens händelser, delg att hans förslag icke åsyftade ätt ministrarne endast skulle göra i politik, De skulle äfven administrera, och dertill fordrades nog så mycket insigter, och dermed var förenadt ctt så allvarligt ansvar och så stora anspråk, att det ej dugde ja några vagabonder att eftersträfva porxtfölerna. Hr Gripenstedt upprepade sitt vid 1868 års riksdag uider behandlingen af frågan om administrationens förändring fällda yttrande, att det ej vöre så mycket hesvärsmålen, som upptoge statsrådsledamöternag tid; utan ännu mera författandet och redigerandet at en mängd ekonomiska: förordningar -— ett arbete, som uteslutande hvilade ensamt på depurtementschefen och hans expeditionschef, och hvarvid intet annat biträde än det negativa, som af högsta domstolen lemnadeg vid förslagens granskning, vore att påräkna, Talaren ansåg derför dön föreslagna förändriagen i afseende på besvärsmålens behandling obehöflig och den ifrågasatta delningen af statsrådet mindra lämnligg omvden on dvljå vat BKU fva, att, då den ena delen at konseljen vore ensamt ansvarig, dea andra skulle nedsjunka till en underordnad ställning, såvida ej befattningen somm ledamöt i ministerkonseljen skulle urarta till en maklig tjenst, sådan som statsrådens före 1840, under det arbetskraften och detalj, kännedomen samt i följd deraf det högre an seendet funnes hos statsrådskonseljens ledamöter. Vidare fäste hr G. uppmärksamheten på svårigheten att hos oss finna riksdagsmar joriteten, en omständighet, som lade ett verk-. samt hinder i vägen mot det parlamentariska styrelsesättet. 5 Oaktadt dessa ach flera andra anmärkningar, som talaren framställde, delade han dock flera. af motionärens uttalade åsigter och fann det ganska lyckligt att förslaget blifvit framlagdt till fallständig utredning af den vigtiga frågan. Han ville dock icke nu uttala sitt sista ord, utan förbehöll sig att få, efter att hafva fått kännedom om de skäl, som kunde komma att å ena och andra sidan blifva anförda, i ämnet stadga sin mening, Efter några korta repliker af hrjCarlen blef. motionen till konstitutionsutskottet remitterad. Återförvisade motioner. Båda kamrarne behandlade lagutskottets memorial or 1 med återlemnande af hr Jöns Pehrssons motion angående afkastningen af öfverflödig skog å ocklesiastika boställen, hvilket på yrkande i första kammaren af vico talkör Ga LR REM He ert ng TEN OR RE BTR PA BENA IE FINRA