Dagens Nyheter – 8 februari 1872, sida 1

ateist KK UM ata OOOOUOaKaaT RO OO O ORO Ia sentationens tankar homogena med den höga personlighets som för tillfället förde spiran. Det var derföre på den tiden af en ännu större vigt än nu att endast ädla tankar rörde sig inom konungens själ, ty hvad som var besmittadt, det dröjde ej länge att visa sin frukt äfven inom representationen. En naturlig följd af detta förhållande var att våra unga, hoppfulla statsmannaämnen till grund för sitt handlingssätt inom representationen icke alltid lade bestämda och klara principer, utan mera afsågo att vinna monarkens uppmärksamhet och öra. HSärleles tro vi att detta gäller om dessa riddarhusets alumner till hvilkas medfödda rättigheter det hörde att kunna, oberoende af den ena eller andra valkorporationens skärseld, låta sitt ljus lysa för menniskorna. Denna rad af statsmän, som riddarhusets plena skänkte åt konungens rådsbord4, bestod mestadels af personer hvilkas diktan och traktan gick ut på att vinna behag inför konungens ögon och ännu mer öron, ehuru det af en och annan ansågs lämpligt att banan börjades med s. k. opposition. Slutet blef dock alltid ett oemotståndligt begär att vara konungen till lags; och riddarhusets protokoller bära framför de öfriga ståndens talrika bevis på den Coskrymtade tillgifvenhet, konungen hade att räkna på af sin trogna adel, särdeles vid tillfällen då den som tolkade dessa adelns känslor hyste särskild åstundan att få uppoffra sig för sitt land medelst handhafvande af något embete som konungen egde bortgifva. Det var i allmänhet märkvärdigt att förnimma hvilken djup tillgifvenhet för konungen i främsta rummet och landet i det andra som vid sådana fall lät höra sig såväl från riddarhusets som ock från presteoch vissa af borgareståndets bänkar. Inom bondeståndet hörde dylikt till sällsyntheterna alltsedan Hans Jansson vid 1840 —41 års riksdag rörde upp landet med sitt högtidliga: Förliter eder icke uppå Förstar.4 Dock fick man äfven i det ståndet någon gång höra prof af den konungskhett som Carl XI ej fann nog utbildad hos vissa af sina undersåter och på hvilken redan Carl X hos somliga fåänn en högst betänklig brist. Under decemberdagarne 1865 fingo alla dessa förhållanden en fullkomlig dödsstöt. Det blef med ens slut på denna konungens, från riksdagen sammansättning härrörande makt att med sitt ord afgöra allt, ej endast i konseljen utan äfven inom representationen. Men om det var möjligt för den gamla representationen att göra slut på sina egna former, så var det derföre ej möjligt för den att göra slut på sina personer. Hela denna rad af statsmän som blifvit uppfostrade och mer eller mindre gjort sin lycka inom den gamla representationen öfvergick till den nya med alla sina fördomar, tendenser och begrepp . -Der ha vi ägget ur hvilket kläcktes så mycket bråk om ministerkrisen i personlig riktning. Man har antingen ej velat eller också ej kunnat begripa att det för landet är alldeles likgiltigt om föredraganden för justitiedepartementett heter så eller så, när principerna för landets styrelse i alla fall äro lika under den enes som under den andres auspicier. Hela denna ministerstriket som försiggick i höstas ansågo vi derföre fullkomligt onödig, och vi äro förvissade om att ett kabinett Almqvist-Hamilton på intet vis skulle, hvarken hos representationen eller