Dagens Nyheter – 7 februari 1872, sida 2

tecknad typ af en svag och skeptisk furste, vet icke rätt hvad han skall göra för att tillfredsställa sitt folk, som mot honom gör en opposition quand möeme. Om han låter verkställa allmänna arbeten ruinerar han sitt folk — om han icke gör det, så skaffar han ej folket.arbete —om han låter sin armå (af 30 man) passera revy, så vill han injaga skräck hos befolkningen — om han icke gör det, så är han rädd för andan inom armån; om han ger hoffester, så hånar, han fattigdomen — Om hah icke gör det, så låter haj handeln gå under, och på samma sätt med allt bvad han gör och hvad han icke gör. Hans militära rådgifvare vilja, att han på det enklaste sättet skall göra slag i saken, arrestera värden och stamgästerna på Flygande paddan och rifva ned hela baracken. Det konservativa borgarepartiet önskar helst att han skall låta fusiljera alla de andra. Men prinsen har ingen lust för dylika våldsamheter. — En ung amerikansk dai hvars bekantskap han gjort i en af Paris salonger, kommer just till pass för den bekymrade herrskaren öfver Monaco, till hvars stater hon tillfälligtvis anlitnder, och åtager sig att besegra den förfärlige Ragabas; Han intränger helt allena i lejonets håla, der man just är sysselsatt att redigera le Carmagnole vid ölmuggarne mellan ett par biljardpartier (ea interiör af en tidningsbytå som mycket roade de talrikt närvarande journalisterna!). Mistriss Evas förevändning att närma sig Ragabas är att hon vill börja en process mot tullkammaren i Genua, der hennes reseeffekter blifvit qvarhållna. Man skal: ge processen en politisk färg, ty Ragabas utför inga andra än politiska mål. Men när h hör, att damen bebor slottet, vänder han helt oc hållet. om bladet, och denna scen är en af de utmärktare i pjesen. Mrs Eva koketterar emellertid en smula med honom och sänder honom efter sin bortgång en invitation till en bal på slottet. . Ragabas lyckas visserligen till en del öfvertyga sina vänner att det är för deras skull och för frihetens heliga princip, gom han gör den uppoffringen att beträdatyrannens gemak, men det svåraste att få dem att medgifva är, om han skall ha lof att ikläda sig den ceremoniela hofdrägten — knäbyxorna. Knäbyxorna voteras dock slutligen af Carmagnoles redaktion. För Ragabas gäller frågan emellertid icke blott att kunna komma in i palatset, utan äfven tätt kunna stanna der. Han organiserar fördenskull en liten revolution för qvällen. En person, som är alldeles dödfull och som nu sofver ruset af sig i ett hörn af rummet, har under natten blifvit nedskuffad från en stege, som stått uppröst emot ett af slottsfönstren och hvarpå han hade klättrat upp, Hvem som skuffat ned honom var ej bekant, men emellertid skall han nu föreställa sliket, som skall föras omkring vid fackelsken. Ragabas skall derefter stilla revolutionen, rädda dynastien och tvinga fursten att göra honowr till rikets första och enda allsmäktiga minister. Sådan var Ragabas plan, men revolutionen låter icke stilla sig. Ragabas, som mycket riktigt utnämnes till minister, blir öthvisslad af sina förra vänner. och rp en efter de tre vanliga anmaningarne (upprorslagens uppläsande) låta trupperna rå en Chluga Gt Gfolkett. Prinsen anmärker att för att komma till detta resultat hade han icke haft behof af Ragabas. — Redan otacksami anmärker denne med Emile Olliviers bekanta nttryck vid plebiscit-oroligheterna i Paris. — Hela denna akt är för öfrigt ett mästerstycke af totografisk trohet. I fjerde akten fortgår striden mellan mrs Eva och Ragabas. . Denna, som hade upptäckt att prinsens dotter, den unga prinsessan Gabrielle, hvarje aftor underhåller ett samtal med sin kugin som hon älskar (och som är ingen annan än den hvilken hade skuffat ner liket), hade till och .med fått i sina händer ett bref från prinsessan Gabrielle till, kusinen. .Beväppad med detta vapen hindrar han mrs Eva, som fruktar att kompromettera prinsessan, från att yppa för prins sen en ny komplottsorh han anstiftat. Han uppsöker sina gamla vänner, som nw äro i fängglse, och försonar sig med dem samt låter dem undkomma, Prinsen skall under natten resa till Mentona, der oroligheter hota att utbryta. Man skall taga honom: tillfånga, och Regabas skall såsom diktator ställas i spetsen för republiken. Planen misslyckas dock och, till följd af: åtskil liga komplikationer, är det Ragabas gom, förklädd, i stillet tillfångatages och föreg till Men tona. Om de händelser som der föregå berättar han. sjelf följande, som är, såsom man torde finna, en den ypperligaste parodi på natten den 31 oktober i Hotel de Ville i Paris: sEn timmas dödsångest, vagnen flyger fram! Plötsligt rytanden och glädjerop: det är prinseal En hord af beväpnade omgitva vagnen och eskortera den springande. Vi anlända, man,stannar: det är mairiet i Mentona! Man kastar sig öfver mig, mån bär upp mig, man rycker af mig kappau! häpnad och missräkning — det är Ragabas! Raseri! Man binder mig på nytt och man kastar mig på ett bord. Den nya regeringen, upprättad af Camerlin i ett grönt rum, vill rätta misstaget och befria mig! Förräderi! en annan regering improviseras i hast med Vuillard i epetsen; stäns ger in den första i det gröna rummet, organiserar sig sjelf i ett gult rum, dekreterar, lagstiftar och grälar! Och under tider promenerar Petrowlski i nya stöftar på det knakande bordet der jag suckar! KL 3; 2 på natten stort alarm! En tredje regering, bildad af Chaffiou, tränger in genom fönstret, slår sig ned i ett rödt rum