Dagens Nyheter – 3 februari 1872, sida 2

Teleyramkort. En skrifvelse från London tili en tysk tidning omtalar, att den engelska postoch telegrafstyrelsen ämnar från och med februari utgifva s. k. telegramkort till lättnad för den inländska telegraftrafiken. I likhet med de redan förut brukliga s. k. korrespondenskorten äro äfven telegramkorten försedda med en valörstämpel (1 shilling för 20-ordigt telegram) och anses de kunna blifva till nytta i synnerhet vid telegrams aflemnande nattetid, då blott ett mindre antal inlemningsstationer äro öppna. Ett sådant kort behöfver man blott nedlägga i en breflåda, och så snart denna blifvit tömd, öfverlemnas detsamma till telegraftjenstemannen i vederbörande postdistrikt för vidare befordran. Då breflådorna äro försedda med anslag om tiderna för deras tömning, kan man på förhand temligen noga beräkna, när ett sålunda inlemnadt telegram afgår till bestämmelseorten. En ny tidning har börjat utgifvas i Rom. Dess namn är PEsperance de Rome och dess program kriget mot de katolska institutionerna, Fader Hyacinthe är medarbetare. Svenska penningar gångbara i Amerika. Tidningen Hemlandet i Chicago berättar: Sedan en tid tilllaka ha vi märkt ovanligt många svenska öreslantar i den allmänna rörelsen här i staden och undrat huru dessa hittat vägen öfver oceenen. Ett rykte berättar dock nu, att l-öreslantar blifvit inköpta för flera hundra dollar ifrån myntkammaren i Sverige och utprånglas här såsom en cents-stycken. Uppträde på Berlins opera. Vid denna opera äro för närvarande anstälda de begge sångerskorna Lucca och Mallinger, af hvilka hvardera har sitt parti bland publiken. Fru Mallinger framställde nyligen till direktionen anspråk på en betydlig förhöjning i sin aflöning, om hon nästa speltermin skulle qvarstanna. Innan frågan härom ännu var afgjord inträffade en afton efter spektaklets slut, att hon vid hemfarandet från operan gjordes till föremål för en storartad hyllning af en massa qvinliga beundrare. Fru Lucca blef deremot utsatt för ett alldeles motsatt bemötande: hon förolämpades j af samma folkmassa, som hyllade rivalen. Andra dagen ingaf Lucca sin afskedsansökan, ty hon ansåg uppträdet tillstäldt af Mallingers beundrare. Dagen derpå ingaf äfven Mallinger sin, hvilken bifölls, då deremot Luccas afslogs. Samma dag detta skett gafs på operan Figaros bröllop. Vid sin första entrå mottogs fru Lucca (pagen) med applåder, som ett parti i salongen dock sökte nedhyssja. Fru Mallinger (Susanna) framställde nu till pagen den i texten föreskrifna frågan: Hvad står på?, som af fru Lucca — icke af pagen — besvarades med ett högt uttaladt: Oskickligheter! Då härpå uppstod oväsen bland publiken, lemnade fru Lucca scenen, förklarande bakom kulisserna att hon icke skulle sjunga rollen till slut, hvarpå ridån föll och publiken öppnade en liflig diskussion. Intendenten förmådde slutligen konstnärinnan att fortsätta, hvilket hon gjorde med att träda fram för publiken och yttra: CJag vet mig icke vara saker till något och har derför icke förtjent en sådan behandling.4 Denna förklaring mottogs mel liflig applåd, och under operans fortgång belönades de båda rivaliserande damerna med stormande applåder, utan protester från någotdera partiet. Storfursten Alexis besök i Chicago skildras af tidningen Skandinavien för den 3 januari på följande sätt: Storfursten Alexis kom till Chicago på bestämd tid i lördags afton och blef mottagen vid stationen af de utnämda mottagningskomitterna. Påföljande söndag höll han sig för det mesta hemma i sitt hotell, Tremont House, med undantag af att han företog en spatsertur öfver de brända tomterna på f. m. och en körtur på e. m. Då här icke finnes någon grekisk katolsk kyrka i Chicago, kunde han naturligtvis såsom