Dagens Nyheter – 3 februari 1872, sida 1

om nätäören sjelf velat underhjelpa ett dy. likt förhållande. I stället för de bistre och kalla dagar, hvilka inträdde tänder tr. tima riksdagen och varade fram emot jul hafva vi nu den mest angenäma och milda väderlek :man kan önska sig. Det är som om Vi ined ens hade fiyttat ner till södern mildare luftstreck och derried lemnat all tanke på både indelningsverkX och Cgrundskatter, två specialiteter, hvilka lära vara lika okända nere i södern som nordens kalla vinträr. nat För vår del tro vi dock, att man ej bör döma alltför hastigt om dessa ärenden. Det kunde då hända att hastigheten komme att stå i omvändt förhållande till sanningen. Vi tro att den tnder remissen visade likgiltigheten och den Xgemytlighet; som nu ger sig tillkänna, innebära något helt annat än likgiltighet för sjelfva: frågorna. Man vieade visserligen likgiltighet för spetskulorna från Stockhöltnsoch Södermanlandsbänkarne och lät bomberra ifrån Karlskrona passera, men vi skulle tsga mycket fel om man icke ur derna stundens lojhet kunde draga slutsatser, som peka åt allt annat än likgiltighet för framtiden. Man hör så ofta talas om lugnet före stormen, men detta talesätt har aldrig varit tillämpligare än just på den nuvarande ställningen. Vi anse visserligen icke att någon storm i egentlig mening är att befara; men vi tro så mycket mera på att allvarets timma snart börjar att slå, och om också sjelfva resultaterna äf denha riksdag ej blifva stora, är det dock säkert att beredelserna blifva så mycket vigtigare. Det är nemligen alldeles tydligt, att litet hvar nu börjar begripa hvad som egentligen skett grrom representationsförändringen; det är alldeles klart att de strider, som hittills förts under nu tilländalupna fem år af det nya statsskicket, endast varit förpostfäktningar, hvilkas enda, men derföre ej ovigtiga, resultat blifvit att jfk lärt känna hvarandra och att de rätta frågorna bringats på dagordningen. Man har hittills stridt i skydd af bakhåll och positioner af gammalt anseende och gamla opinioner. Nu gäller det att träda fram på öppna fältet och utan skydd hvarken af det ena eller det andra; och härmed hafver det sig ej så lätt. Trupper, som kunna vara utmärkta i det lilla kriget, der man alltid har något skydd att repliera på och någon betäckning att gripa till i nödens stund, äro ej alltid fullt lika pålitliga då det gäller att strida vid öppen dag och på öppna fältet — och en sådan strid de olika personerna emellan är det klarligen som förestår här i landet. Det är ingen fråga om huruvida ministeren skall bildas af hr De Geer eller hr Hamilton, hr Adlercreutz eller är Lagerbjelke, utan det är fråga om huruvida här i landet finnas tio personer, som våga att med full följdriktighet draga konseqverserna af det nya statsskicket. Detta är frågan, och svaret på densamma är ej så lätt att gifva. Att chefen för den ministåör, som genomförde representationsförändringen, skyggat tillbaka för dess konseqvenser, det hafva vi redan vid mångfaldiga tillfällen sett, och vi hafva äfven haft tillfälle bemärka att hans nuvarande efterträdare ej heller besitter det mod och den framtidsblick, som behöfvas för den som skall utföra 1865 års tendens. Embetena äro mångahanda men andan är enX, säger Skriften, och detta ut