Dagens Nyheter – 3 februari 1872, sida 1

att i förevarande fall lianen var starkare än eken och kunde qväfva densamma när som helst. Huru lätt kunde ej också den vilda tigern komma ihåg sina vanor från urskogen och i en hast befria sig från denne husbonde, som mot haus vilja trugat sig på honom och ville förnedra honom till. sin slaf samt begagna honom såsom en kudde -att hvilaemot? Han behöfde ju blott ett enda ögonblick känna sin styrkas majestät, för att kasta förtryckaren till marken och grymt bestraffa hans förmätenhet. Ja, man må väl säga att många anledningar till att förvänta ett förfärligt och blodigt, ett oerhördt och fasaväckande uppträde förefunvos; och det var just för att möjligen få bevittna detta sällsamma uppträde aristokratiens nervsvaga och känsliga damer, den stora verldens blaserade herrar och föröfrigt alla dessa menniskor, som ville anses vara i besittning af ett fint väsende och god ton, så mängrannt infunnit sig. En ovanligt liflig rörelsö rådde bland publiken; oupphörligt kastades otåliga blickar på förhönget. Till och med prins Xaver glömde för ett ögonblick sin förnäma hållning och lutade sig fram, för att se om inga tecken tydde på att ridån snart skulle gå upp. — Ser ni, ers höghet, sade den bredvid honom stående grefve Waldemar, derborta på första raden sitter den unga dansögen Ida