Dagens Nyheter – 30 januari 1872, sida 1

-— JA — honom; detta är min uppgift, och jag skall fylla den. Men under det hon så talade, darrade hennes händer, och hennes kinder skiftade oupphörligt färg. Hon kastade sig med feberaktig ifver öfver en sjal, hvari hon insvepte hela sin kropp, ty hon skälfde af köld och hennes tänder slogos mot hvarandra. Hon hörde nu steg, som nalkades derute. — Han kommer! hviskade hon. Och med vild hastighet sprang hon till den matta, som låg utbredd framför kaminen, och lade sig ned på densamma. Vid hvardera ändan af denna matta, Bom bestod af tigerhudar, sågs en uppstoppad tiger, hvilken gjorde tjenst som dyna eller hufvudkudde. Här brukade hon ofta ligga hela timmar, stirrande på lågorna i kaminen och med den utsträckta armen hvilande mot lejonets hals, under det att detta, stilla och orörligt såsom hon sjolf, drömde vid hennes sida med vidöppna ögon. Äfven nu hade hon knappt slagit sig ned på mattan, förrän lejonet kom efter och tog plats bredvid henne. I detta ögonblick knackade någon på dörren. Lothario uppgaf ett hotande läte, men Marie smekte honom vänligt med handen och gjorde honom derigenom åter gladt stämd, hvarefter hon uppmanade den utanför väntande personen att inträda. Dörren öppnades hastigt, och Arthur von