En veteran, en af de nu ganska få qvarvarande från de olyckliga striderna i detta århundrades början, har åter gått hädan, nemligen majoren Carl Gustaf Talen. Den gamle var född i Östergötland år 1790, tillhörde en slägt, hvars anor gå långt tillbaka i tiden och började, ännu helt ung, sin krigarebana såsom sergeant vid Andra lifgrenadier-regementet. År 1809 befordrades han till fänrik och medföljde regementet till Westerbotten, der han så utmärkte sig vid Säfvar, den 19 augusti 1809, att han hugnades med tapperhetsmedaljen. Hans fader, anställd vid samma regemente, stupade och Taln sjelf sårades, hvilket hindrade honom att år 1813 åtfölja regementet till Tyskland. Deremot deltog han i påföljande års norska fälttåg, hvarefter han steg till kapten och tjenade qvar till år 1827, då an, med majors namn, heder och värdighet, anställdes såsom chef för hufvudstadens militärkompani, som har honom att tacka för att det blef uppryckt ur den lägervall, hvari det då befann sig. Detta chefskap frånträdde han år 1835, hvarefter han egnade tid och krafter uteslutande åt jordbruk, till dess han i slutet af förra året inflyttade till hufvudstaden, för att hvila ut, hvilket han ock snart fick, efter att endast några dagar ha varit nedlagd på sjukbädden. d. soldaten vid Södra skånska infanteriregementet och Wemmenhögs kompani nr 90 Michaöl Printz afled den ;12 november sistlidet år. P.. som var född den 4 april 1791, antogs till soldat vid då varande skånska roteringen år 1811. Följande året åtföljde han regementet till norska gränsen och återkom derifrån samma år på hösten. Ar 1813 beordrades han att såsom jägare åtfölja den till Tyskland kommenderade fältbataljonen. Efter satt med heder ha deltagit uti flera förpost strider, erhöll han en half mil från Libeck den 5 december 1813 på förmiddagen on kula i hufvudet, föll och rapporterades — död. Då, påföljande morgon, andra trupper utsände en kommendering, för att begrafva de döde, upptäcktes lif i P., som ett helt dygn legat på den frusna marken. Han fördes nu på en trossvagn till Libeck och lades på sjukhuset. Så småningom repade sig P., kulan uttogs under den ena skuldran, och hösttiden följande året återsändes han till Sverige. Ditkommen, insattes han åter i soldatnummer samt fick, mest af barmhertighet, tjena till 1837, då han afskedades med pension. VDöf och med brutna krafter, skulle han ha lidit verklig nöd, om han icke under hela sin lifstid hugnats med ett ganska hederligt understöd af sin gamla så allmänt älskade Dbataljonschef, numera öfversten m. m. Anckarsvärd, säger Ystads Tidning. Sjöfarten. Sistlidne lördags afton uppkom på strömmen, bogseradt af ångaren Piteå, finska barkskeppet Sirena, fördt af kapten C. G. Carlsson, som, på resa hit från Hull med stenkolslast, alltsedan juldagarne legat till ankars å Tenö bank hitom Waxholm. Utom en fisksump, som i söndags begagnade sig af det ovanliga att i slutet af januari hafva öppet vatten till Stockholm och derför afseglade härifrån, har äfven bogseringsångfartyget Sandhamn sistlidne fredags middag afgått till Waxholm, Fredriksborg och Gustafsberg. Arets nppbördsstämmor — vi erinra, att utskylderna i år uppbäras i två terminer — äro utsatte att hållas den 19 februari—9 mars och 1—15 juni. Pldsvåda. Kl. omkring half 2 inatt utbröt eld i huset nr 19 vid Roslagstorg å norr. Det antända huset, som eges af hattmakaren F. W. Bergqvist, bestod till ena hälften af sten och till den andra af träd, hvilken senare hälft af elden i det närmaste förstördes. Klämtningen upphörde omkring kl. 2. Utdelning af pensionsmedel. Carlsdagen utdelades inför Stockholms fabriksförenings fullmäktige till tio arbetare vid hufvudstadens väfverifabriker de af konungen åt sådana arbetare för skicklighet, välförhållande och mångårig tjenst anslagna pensionsmedel för senare hälftan at år 1971