Dagens Nyheter – 24 januari 1872, sida 1

på ort hjerta, så att ingen annan kan söndertrampa det. Det är alltid bättre att mörda sig sjelf än att dö med stor skam för bödelns hand. Och hvad äro männen i sjelfva verket annat än arma qvinnohjertans bödlar? Några af oss döda de med sitt smickers gift, andra genom sitt svek och sin trolöshet; och det finns äfven många qvinnor, som förtrollas af dem och dymedelst blifva förvandlade från oskyldiga och hederliga flickor till skamlösa hetärer och ursinniga bacchantinnor, de der göra lifvet till en enda oafbruten Saturnifest, emedan de icke vilja se att det är ett helvete. — Men jag... jag vill se det, sade Marie stolt. Jag vill icke tillsluta mina ögon för lifvets fasor, icke rygga tillbaka inför de öppna afgrunderna, Verlden är en stor vildmark, och mennieskorna lefva deri såsom hungriga vargar och blodtörstiga hyenor, men äfven andra djur finnas, Gud vare tack och lof, i denna ödemark, hvilka äro ädlare och bättro än menniskorne, och dem vill jag uppsökå, för att bli skyddad mot de menskliga vargarne och hycnorna. Farväl; Arthur, och må du al drig bädenefter ihågkomma detta möte. Låtorm oss båda utbreda en svart slöja deröfver, hvilken vi först då skola åter aflyfta, när vi en gång träffas på hinsidan grafven. Men ni deremot, min unga lärarinna i konsten att lefva, må ni ofta och mycket tänka på denna stund, då ni icke allenast blef befriad från en