Dagens Nyheter – 24 januari 1872, sida 1

i Europa. England har antagit fredspolitiken. Frankrike vill krig, men saknar styrka att föra ett sådant och önskligt vore att det ej företager något när det hemtat krafter dertill; huruvida kejsaren i det nybildade stora midteleuropeiska riket önskar krig visste hr Hamilton icke, men han trodde det knappt, dock kan ingen veta hvad som kan hända; skyldigheten att timka på vårt försvar är i allt fall ej minskad. Århuödradet började med Marengo, och den napoleonska sagan slutade med Waterloo, sedan knappt någon plats i mellersta Europa fanns som icke gifvit namn åt en batalj. Under en derpå följande period var Europa vittne till kriget på Pyreneiska halfön, uppresningen i Polen, striden för Belgiens sjelfständighet och det första danska kriget. Nästa period med Krimkriget, de italienska krigen, andra danska kriget, österrikiska och slutligen det stora franska kriget var icke egnad att ingifva öfvertygelse att vår verldsdel omfattat den eviga fredens grundsats, hvadan vi måste vara betänkta på att värna vår sjelfstindighet. (Att det finnes någon anledning till att denna skulle vara eller blifva hotad mera nu än förr, insinuerades icke af tal.) Efter detta förord öfvergick hr Hamilton till budgetförslaget. Han hade visst ingenting emot att sjöministern begärt 350,000 rdr. till min-försvaret och 3 millioner (hvaraf 1,700,000 rdr 1873) till fartygs byggande; han önskade tvärtom att mera äskats, men han fann åtskilliga motsägelser mellan anspråken från 1871 och 1872 i afseende på minanslag och ansåg riksdagen böra få veta uvad slags fartyg sjöministern ämnar bygga. Tullmedlen trodde han vara beräknade omkring 700;000 rdr för högt. Mottidningsstimpelalgiftens utbytande mot en portoafgift opponerade han sig.) Likaså mot personliga skyddeafgiftens nedsätlandr. Af de utfattiga betalus den icke; för många andra erlägges den af deras husbönder; äfven denne tal. föredrog nedsättning i tullen å kassaartiklar. De två kreditiver som för krigsfara stå till regeringens disposition iro otillräckliga och de finnas ej i nödens stund. De kunna visserligen upplånas, men det blir dyrt och stör den uilminna rörelsen. Bankovinsten borde användas till krigsfond, och denna kunde bestå i utländska, lätt realisabla obligationer. Hr Wallenberg medgaf riktigheten af anmärkningen rörsnde kreditiven.. Man har mången gång sett ett leende på statsutskottsledamöters läppar vid den höptrilig. okten af Ereditivfultmakternasförseglande — en akt, som kunde utföras helt enkelt medelst införande af en i instraktionen för riksgäldstullmäktige. -— Avt vid en krigsförklaring upplåva medel blir alltid både kostsamt och störande för allmänna rörelsen. Tyskland har gjort mycket rätt då det af sparsamhetsskäl npplagt en krigskassa i silfver. Så hade ock Sverige fordom i St. Eskils gemak, och förberedelse till eu dylikt ha vi nu i Carlsborg. Men äfven om vi hade en krigsskatt liggande skulle vi vid cit krig snart komma i förlägenhet så länge vi så mycket röra oss med papper, hvilket icke är naturligt att göra elter d0—060 års fred, utau som det snarare skulle vara att vänta att en nation måste göra efter 20 ärs krig. Om staten i nödens stund måste låna, finge det ju papper, och bvad man köper för papper blir under sådana omständigheter snart dyrt. Annat slag vore om vi hade mycket slingande mynt spridt i landet. Innan man tävkte på att af bankviusteu samla en krigsfond, vore det skäl dermed aflösa det minne vi ännu ha qvar af 1808 års krig, bestående i en riksgäldskontorets skuld uf öiver 1,800,000 rår till banken för förskjutna krigsköstnader och hvilken nu endast småningom amörteras genom inlösen af obligationer. Postverket önskade tal. måtte ställas i paritet med tull-, telegrafoch jernvägsstaterna. Eu mängd posttjenster innehafvas nu såsom sinekuI rer. Det ges intet rimligt ekäl hvarför icke posttjenstemän skulle vara afsättliga lika väl som tjenustemän inom de andra staterna. Det är vil bekant att många postmistare aldrig gjort tjenst och ändå sitta qvar tills de kanske ändtligen vid 50 års ålder behaga taga afsked. (Dessa anmirkningar fronskallade blandade känslor inom församlingen.) Shuligen trambar talaren en önskan den han irodde delad af ej så få. Justivieministern har ) Skullo det möjligen vara af ömhet för några ! personer i stampelkontoret? ARVIKA RDI TESS STEELE SL KTL TT VG