Dagens Nyheter – 15 januari 1872, sida 1

Men snart sansade sig den vid sjelfbeherrskning så vane kapten Ralph. Han vände sig med något förbehållsam artighet till Snaällgren, han sade: Jag fick i dag på morgonen af gamle Gorm, under mycken ruelse å hans sida, veta att han i går afton i drucket tillstånd för er, min herre, lär ha omtalat. ett och annat ur mitt fordra lif. Han meddelade mig tillika att ni begifvit er till Stenström. Jag anade hvad som föranledde er härtill, och som jag visste att sir Mortimer var här, skyndade jag hit för att, om möjligt, förebygga ett onödigt och högst obehagligt uppträde i detta hus. Jag ser att .ni ännu icke lyckats ställa till någon objelplig olycka, men sannolikt dock mycken oreda, — Nu skulle jag be om att för dessa goda menniskor få aflägga en berättelse om vissa punkter och händelser i mitt förflutna lif som skola kasta ett oförväntadt och välgörande ljus på detta unga pars inbördes förhållande, äfvensom med ens afskära alla falska misstankar rörande mitt handlingssätt, Ralph tystnade och framtog långsamt ur sin bröstficka ett manuskript, hvilket han lade framför sig på bordet, Den metalliska klangen af hans manliga stämma, nu dämpad i följd af-den kraftfullt kufvade själsrörelsen, utöfvade liksom ett magnetiserande inflytande på alla i rummet närvarande. Gumman Stenström och Nanny, hvilka lyckligtvis ingendera voro hysteriska, lugnade sig, Mortimers blick förflyttades ofrivilligt från hans vackra fästmö till foster