Dagens Nyheter – 15 januari 1872, sida 1

regeringar äro skulden till mer än tre fjerdedela af denna tillväxt. Tjugu år tyckas oss vars en kort tidrymd. Alla minnas vi mycket vä år 1851; det var då den stora expositioner egde rum. Huru stora, tro ni, våra statsutgifter voro på den tiden? Jo, 55 millioner. Och nu uppgå de till mer än 72 millioner. Om vi atdraga räntan på statsskulden, som är mindre nu än den var då, skola vi finna att totalsumman af statens öfriga utgifter år 1851 utgjorde 27 millioner, men deremot nu stiger till 46 millioner d. v. s. den har ökats med närmare 20 millioner, Ni torde kanske förmceda att denna öknivg är att tillskrifva någon viss naturlig och mäktig lag, som bjuder att utgifterna ovilkorligen skola tillväxa i den mån landets välstånd tilltager. De: är icke så. Nationen gick utan tvifvel icke mindre framåt under åren 1830—1850 än under de 20 år som sedan förflutit. Men statsutgifterna ökade3 icke; under de trettio år, som närmast föregiogo 1851 höll sig budgeten hela-tiden ungefär lika stor; den slutade nemligen med ett belopp, något öfverstigande 50 millioner, och då utbetaltes likväl årligen mera än nu för statsskuldens amortering, Jag ber er, återkallen i ert minne årot 1851 och sägen mig hvad det är som ni nu få för de der tjugu millionerna och som ni då icke fingo. Ha ri större beqvämligheter inom riket? Ha ni mera inflytande utomlands? Är er förvaltning dubbelt bättre nu än den var då? Kostar er diplomati mera? Har lagskipningen blifvit förträffligare? Jag tror det ej. Är er kolonialförvaltning dyrare? Nej, visst icke; pi ha nu praktiskt afskaffat det gamla kolonialsystemet, och er kolonialstyrelse är nästan blott en sinekur.. Nå, än er armå då; är den dubbelt så talrik och dubbelt så stark som förr? Kunna ni nu med: större skäl än för tjugt. år sedan hängifva er åt visst folks favoritsdröm,. jag menar drömmen om Englands lyekliga kamp mot Europa? Visar er flotta nu mindre benägenhet än förr att gå till botten? Jag medger att omkostnaderna för undervisningsväsendet ökats. Men det är blott en million, Hvad blir det då af de andra aderton millionerna? Jag vill besvara denna fråga. De sluddras bort. De gå åt, ingen vet huru. i; : Man säger, att landet är mycket rikt, och att det här är lätt nog att lefva som en gentleman, hvarmed menas, tror jag, att man kan utan skada göra af med mera pengar än nödigtär, Dett är ett favorit-argument, som begagnas af rikedomens förespråkare. Jag för min del kan aldrig höra på slikt tal utan att mista tålamodet. Ja, landet är mycket rikt i den meningen att bland dess invånare finnas ganska många rika män, som dagligen bli allt rikare. Men i ett annat vida vigtigare hänseende är landet mycket fattigt. Bland befolkningen finnes nemligen en ofantlig mängd personer, som äro fattiga, och hvilka för hvarje dag bli allt fattigare. Jag önskar att dessa herrar, som förakta sparsamheten, ville komma ihåg det djupsinniga yttrandet af Burke: Massan är alltid fattig, Det är för den stora massans skull, regeringen är pligtig att motsätta sig det rika fåtalets yrkande på slöseri med allmännå medel. Man får icke förglömma vad en tillväxt af tjögu millioner i statsutgifserna innebär; den innebär en lika stor ökning beskattningen. Om vår nuvarande regering förstode att sköta rikets angelägenheter för en summä, någorlunda jemnstor med den som ar tillräcklig för hertigens af Wellington, ord Greys, lord Melbournes, sir R. Peels och ord Russels regeringar, huru lyckligt vore det j för oss! Det skall vattnas er i munnen, när ag talar derom. Ni skulle slippa betala tull å te, socker och kaffe samt dessutom på alla ndra konmsumtionsartiklar, med undantag af obak och spirituösa drycker. För öfrigt skulle ela inkomstbevillningen kunnatagas bort. RÖN