Dagens Nyheter – 11 januari 1872, sida 1

ARTS VILI IIIgAbenD PATA V RIM Ke: Maclean. — Den snillrike Carl August Ehrensvärd hari en reseskildring från 1795, som först nyligen genom adjunkten Weibull i Lund befordrats till trycket, gifvit oss en bild af en befolkning, som z?cke lidit något af herremannaförtryck. Folket här, säger han, är gladt och obetryckt. Ynglingarne hvitlätta med stora blå ögon och törnroskinder, lediga och fria som städers flickor, och flickorna täcka och skickliga som Carlbergs kadetter (1795). Deras mödrar visade milda och värdiga tycken. BStugorna trefliga, med cn långt mer än vanlig soygghet, likväl ej med blekingens sökta. Här tycktes folket nöjdt åt egna varelser, likt gräset, täckt utan blomster4. Härtill fogar han inga reflexioner utan tillägger endast de två orden: Inga herregårdar! Hvad Ehrensvärd tänkte om herremännen och det då florerande hofveriväsendet angifver han ännu tydligare i följande ord: Herrgården lägger ingen hand vid sin egen skötsel, hållande sig blott en inspertor. Arbetshemmanen, större än dess bönder hinna sköta, ge bönderna god råd att verkställa arbetet på herregården. De arbeta efter befallning och ge viss skatt och viss lega. Om herrskapernas och deras bönders lefnadssätt vore alla tider orubbligt, så vore inrättningen nu lika gol och lindrig som för fera hundrade år sedan, när inrättningen af hofveriet gjordes. Men både herrar och bönder förstöra hvarandra med en sådan arbetsordning, så snart inkomne yppigare seder skynda att öka lefnaden och behofven, och göra en hastigare verkan, än regeringen hinner på sin sida derefter rätta rikshushållningen. Hvad den store tänkaren och siaren Carl August Ehrensvärd iakttagit och förutsagt har äfven inträffat. Hofveriet har blifvit olidligt icke blott för arbetsbönderna utan äfven för herremännen sjelfva, och det finnes i sin förra hemska slafveriartsde utsträckning icke qvar vid någon herregård i Skåne. Vi skola framdeles avgifva några af de ställen, der de tydligaste spåren af den fullt utpräglade hofveriformen finnas qvar. Det har emellertid efter Ehrensvärds tid behöfts mera än ett halft århundrade, innan Skåves herremän i allmänhet kommit att inse att deras egen fördel är sära förenad med hofveriets afskaffande, och denna insigt har blifvit påtvingad flere mers genom de yttre förhällandernas makt än af dem vunnen genom egna erfarenhetsrön. Det så kallade upproret i Skåne 1811 var icke utan en bjudande betydelse för herremansväldet inom denna provins, om också icke alla herremännen hemtade några lärdomar derutaf. Bondupproret uppkom visst närmast med anledning af föreskriften om förstärkningsmanskapets uppsättande, men dermed förenade sig äfven, säger den store historiske forskaren Cronholm, känslan af det förtryck, som enskilte frälseinspektorer hade utöfvatX. Det var också till herreoch prestgårdarne som de uppretade bönderna drogo sig; det var: mot herremän, inspektorer och prester de urladdade sin bitterhet. Lexan borde för dessa hafva varit begriplig och den var det äfven för många, fastän de icke ville öppet erkänna det, utan framställde upproret såsom helt och hållet åsyftande regeringsmakten, hvarigenom denna