Dagens Nyheter – 11 januari 1872, sida 1

— JJ — en helig kyrka och be något af de blida helgonen förhjelpa honom att åtminstone i sina tarkar få vara tillsammans med sitt hjertas huldinna. Han kom till S:t Karins vackra ruin och han beslöt att gå in för att i månskenet fira en poetisk andakt. Låtom oss för tydlighetens skull kalla de två personerna ur sagoverlden med de enkla namnet Mortimer och det vackra Nanny, han sjömansgossen, hon lotsens sjuttonåriga dotter. Och nu först börjas den egentliga bekännelsen Då Mortimer inträdde inom porten till den gårdsplan som är belägen utanför S:t Karins kyrka, var han i en ganska besynnerlig sinnesstämning. Det var något som låg honom på hjertat, han visste icke hvad. Mötet på mergonen med den idealiskt sköna flickan, deras korta, men dock hjertliga sammanvaro hade gifvit hela hans tankeverld en ny riktning, han kände en outsäglig längtan bemäktiga sig hela hans väsende, en förut aldrig erfaren längtan efter ett stort, skönt mål: det att söka lyckliggöra den älskvärdaste varelse han mött på sin vandring genom lifvet. Han ville icke sjelf blifva lycklig, han ville blott göra henne lycklig, så tänkte hau åtminstone. Det var hardt nära att den unge mannen ville blifva poet för att tolka sina känslor, men lyckligtvis blef ban dock icke drifven ända till denna ytterlighet. Han visste att poeterna sucka efter ett oupphinneligt ideal — och äfven