Dagens Nyheter – 9 januari 1872, sida 2

Snällgren satt som. på nålar och Ralph berättade. Ö För några år sedan bodde i närheten af staden Wisby en gammal fattig man. Hans hustru låg sjuk, hans späda dotter sjuknade äfven. Det var vinter och mycket kallt. Den gamle gick till staden för att söka läkarehjelp, men råkade ingen af doktorerna hemma. Nästan förtviflad begaf han sig åter på hemvägen; han visste att det derhemma var mycket kallt och att ingen ved fanns. Då mötte han en herreman, hvilken han kände, men han undvek honom, ty olyckan är alltid skygg. Men den beskedlige herrn gick fram till gubben, gjorde sig underrättad om hans bekymmer samt lofvade skaffa hjelp och bad gubben gå hem och sköta de sina. Derjemte gaf han honom hela sin lilla kassa för att köpa några klabbar ved. Gubben gick. Den hjelpsamma herrn, sjelf allt annat än rik samt dessutom gammal och ledbruten, sökte nu upp en läkare, hvilken också lofvade komma ut till qvällen. Men icke nöjd härmed anskaffar den ännu onämnde menniskovännen en butelj vin, några hyetebullar, medtager från sitt hem en kälke, lastad med ved samt ett par varma täcken och kuddar och begifver sig med denna sin börda personligen åstad till den gamles sjukhem genom vinterköld och snöyra. Det var en mer än idel, det var en uppoffrande handling, men sådan var denne ezendomlige man. Nåväl, der blef varmt i kojan och den lilla flickan log så vänligt der