Dagens Nyheter – 9 januari 1872, sida 2

Tidningsötversigt. Efter redogörelsen för riksdagsmannavailet härstädes sistlidne fredag yttrar Nya Dagl. Allekakidar Bland annat, följande: Skälet, hvarför så många röster saiölade sig of: kring hr Wallden, hvilken vi i det längsta trodde ej skulle vara benägen Att MUWvixKa NIKSUNKSSMNe uppdraget, så länge han hade en tidning att disponera, der han har tillfälle att inför en större krets uttala allt hvad han hafver att meddela, äri någon? tin kön blifva fallet I ndeå kantmaten, töfde utoii hans aktningsvärda egenskaper och humana väsen vara att söka I samma tidnings sansade och ordningsälskande hållning, hvilken möjligen till och med har tycke af allt för stor undfallenhet, samt måhända framför allt i hr öfverståthållarens mer än ihr A OQO Wallenheras geh da valmins, soi hafvå sin medelpunkt i Stockholms funskilda Bank inflytsnde, hvilket, stort redan i och för sig, vi detta tillfälle hade så mycket lättare att göra sig gällande, som det utvecklades till förmån för en allmänt aktad person, hvilken ännu ej genom sin värktämböt haft tillfälle alt ekaffa sis några. fien: der annat än inom det parti. som är fienie till all ordning, men hvilket parti lyckligtvis ej bestämmer utgången af valen i hufvudstaden. Vi frukta likväl, att man nu gjort hr Walldn en ringa tjenst med att så tidigt uppdraga åt honom det högsta medborgerliga förtroendet, i synnerhet som valet endast gäller för en fiksdag, hvilken tid kan för honom blifva för kort för att hinna ädagslägga, om han motsvarar ett sädant förtroende, såsom fallet var mel revisiotssekreteraten Hindhagen: Vi önska likväl, att han måtte göra det. Hvad protessor Edlund beträffar, så är hans val att tillskrifva hufvudstadens läkare, hvilka i sista stund hade kommit att tänka derpå, att hr Edland, kanske den mest verksamme bland vära vetenskapsmän på den plats han innehar, skulla kunna vid den blifvande riksdagen uträtta nägot mera väsentligt för den s k. medicinska frågan, hvilken man motser skola då å nyo komma på tapeten, och åtskilliga aktade medlemmar af denna kär utvecklade detför i sista stunden en rask verksamhet till hans försuån, hvilken underlättades af den s-mtidigt dermed i gång satta agitationen emot statsrådet Carlssom, hvilken i denna fräga ej delade den uppfattning, som gjort sig gällande inom hufvudstaden och dess läkarekår, Huruvida hr Edlund kan i detta afseende motsvara de förhoppningar man på honom stält, får framtiden utvisa. Vi känna endast, att han högst motvilligt låtit ötvertala sig att antaga det förtroende, man sålunda påtrugat honom, och förmoda, att han snart finner sig hafva kommit på en oriktig plats, der han föga eller intet kan uträtta och snart åtörgår till att odeladt egna sina krafter åt den Värk: samhet, som icke blott gjort honom till-en verklig prydnad i vårt land, utan äfven i främmande länder beredt den svenska vetenskapen ära och anseende. Tidningen Stockholms Aftonpost yttrar rörande samma fråfa: . . . Om någonsin de liberale kunde lära sig emighet, samhällighet och vaksamhet, så borde utgången af detta val göra det. Otvifvelaktigt synes, att å den konservativa sidan splittringen i början var ganska stor; men i sista stunden bertkastades alla enskilda tycken, och man förenade sig till gemensam handling för do två, sem blefvo designerade. Det är mycket sannolikt, ält ej thångis bland de konservative fäste särdeles s-ora förhoppningar vid den unge hr Wallden, som väl ännu kunde hatva behöft några års erfarenhet, innan han erhöll ett så vigtigt förtroende. Annu sannolikare är, att mången i tystht beklagade, att en så framstående vetenskapsman som hr Edlund skulle undantyckas de forskningar, af hvilka landet haft så stor nytta, för att kastas in på en helt annan bantä, hvilken uteslutande tager sin man i anspråk, om man vill göra gagn och ej mottages? posten såsom en hedersbevisning. Men lösen var gifven. Alla betänkligheter lades å sido. Och framgången blef deraf följden. H Orsaken till det ringa antal röster, de båda liberala kandidaterna erhöllo, kan näppeligen vara någon annan, än att man på den sidan ej särdeles mycket intresserade sig för deras val. Medgifvas mäste dock, att om de uppställda kandidaterna möjligtvis ej uppfyllde alla de fordringart som man på dem kunde hafva, så voro de dock ur den libörala synpunkten jemförelsevis vida bättre. än någon af de konservativa kandidaterna. Och detta bör i en sådan fråga som denna vara det afgörande. Det måste anses såsom högst sannolikt, att hrr Ljungberg och Hagerman vid riksdagen skulle röstat för sparsamhet samt för reformer i åtskilliga riktningar; de visste allt för väl, hvilka för väntningar man i det hänssendet på dem hade, för att kunna underiåta det, Men å andra sidan var säkert, att ingen bland de konservativa kandidaterna i nämnde hänseende skulle visat någon särdeles ifver. Och allraminst hr Walldn, om hvars åsigter man i Dagbladet städse kan göra sig öfvertygad, eller hr Edlund, som före .representa. tionsförändringen var ganska frisinnad, wen efter densamma, liksom så mången annan, afgjordt lu tat åt andra hället I den betraktelse Aftonbladet anställer öf ver utgången af valet förekommer följande påstående: Det har denna gång sports föge om enskilda bearbetningar för att förmå trögt och likgiltiga valmän till inställelse. Denn: strof, som synes ha egenskapen af en qvast med hvilken man önskar sopa bort några obe hagliga spår, skulle vittoa särdeles fördelak tigt om Aftonbladets oskuld och ovetenhet a! MN Pm I . 2 a I. oo Ls OL rg