hon låg på de värmda kuddarne (här darrade berättarens röst af rörelse), läkaren kom ons sider och så blefvo de friska igen, mor och dölter. Mortimer; fortfor kaptenen, slå i tre glas vin: den gamle manheh var gubben Stenström, som sjelf berättat mig hela histotien i dag, den ädle hjelparen är herr Snällgren och det unga flickan, hvars lif kanske räddades genom denne mans vackra handling var — och berättaren kastadv en förstulen blick på sin unge åhörare — var ... sVar Nanny! utropade Mortimer och slog sina armar omkring Snällgrens hals. Var Nanny!X sade Ralph högtidligt. Men gubben Snällgren hade lutat sitt gråa hufvud imot gina händer och två tunga tårar droppade ned i hans vinglas. CDen Stenström -— som ännu kommer ihåg det der!4 var det endå han sade, men han raskade snart åter upp gig och utbrast med mycken ifver: tKreditivet och kaggarne — nu gäller det affärer. Se här, ljöd svaret, fett kreditiv — om kaggarne drager konsuln försorg.4 Det var icke alldeles i Snällgrens smak att gå miste om kaggarnes placerande, men då han genomögnalde kreditivet ljnsnade hans anletsdrag åter: det gällde för flera hunäratusen riksdaler. Imellertid reglerade gubben snart penninge-affären och eftermiddagen tillbragtes med att bese en del at de verkligen