Dagens Nyheter – 8 januari 1872, sida 1

ror mig till staden; du vet att en sådan promenad gör mig godt morgonen efter en öfverstånden storm. Derom visste nu väl unge Mortimer ingenting, ej heller hade han någonsin hört sin fader inför honom eller någon annan angifva skäl för sitt handlingssätt, men han lydde som en god son och vågade i den stränge herrens närvaro icke ens föreslå lilla Nanny att taga plats på en af vagnarne, hvartill han i annat fall haft god lust. I morgon, gossar, om fartyget inte sjunkit till dess, komma ni hit med styrman och berga resten, ljöd kaptenens röst, och han vinkade tankspridd med handen till afsked. Sådan har ingen sett honom förut, tänkte sjömännen men tego välvisligen. När kavalkaden med de hemlighetsfulla kaggarne aftågat, stego kapten Ralph och gubben Stenström åter ned i sin båt, men Nanny tillsades gå hem den väg hon kommit. Dessförinnan hade dock den underlige engelsamannen tagit hennes lilla ansigte i sinafhänder och ömt kysst henne på pannan. Nanny for af som en pil från en bågsträng. Vi skola först följa de två äldre männen på deras tete-å-tete-färd till Wisby och derefter se till huru vår fagra klippfröken kom hem. De två männen satte sig i sin båt. CLåtom oss långsamt ro till staden, StenNANNY PÅ HÖGKLINT. 4.