Dagens Nyheter – 3 januari 1872, sida 2

kommer att upptaga, numera vunnit regeringens fastställelse. Nyst fyrtorn. Från Mönsterås skrifves till Kalmar den 24 december: Förberedande arbeten för uppförandet af ett fyrtorn på det farliga grundet Dämman midt i segelleden mellan Öland och fasta landet ha redan tagit sin början med stenkistors byggande m. m., hvartill jernet hemtas från Mönsterås. Man väntar hit inom kort chefeu för arbetet m. fl. som dervid skola hafva. befattning. På grundet, som ligger omkring 2 tot under vattnet och hvars stenar stundom äro synliga öfver vattenytan, men sakna allt fäste för tillandning, måste grundvalen för en byggnad af bro eller torn med stor omsorg och noggranhet läggas, om icke stormar och isberg vårtiden I skola åstadkomma stora faror för byggnaden. Cariehansus Aliohanda firar i år silfverbröllop med sin publik. Barnfest, Den nu under flera år sedvanliga barnfesten inom sällskapet W. 6:i Sundsvall firades sistlidne torsdag (Menlösa barns dag). Inbjudve voro alla barnen från stadens tre småbarnsskolor samt barnhemmet. Sedan de små gästerna under flera timmar tillbringat tiden med rivgdans och lekar iden med stora julgranar prydda festivitetssalen samt deremellan blifvit trakterade med kaffe, smörgåsar, gröt och mjölk samt slutligen fått skatta julgranarne på konfekt och äpplen, samlades barnen omkring sällskapets ordförande, som till dem utdelade en bok och en sparbanksbok med derå insatt 1 rdr åt hvarje barn. Sedan ordföranden derefter hållit ett kort men hjertligt tal till barnen, afslöts festen med bön och afsjungandet at en psalmvers. sjöfertem vid FHotals. Mot middags tiden den 21 december hade man i Motala det vid denna tid sällsynta skådespelet af fyra ångare på en gång, Örn i slussen, Birger derutanför, Carlsborg vid kajen och Wermland, som i detsamma framgled öfver viken. Fortfar den nuvarande väderleken, torde rännan kunna hållas öppen och sjöfarten på Vetteru ännu en tid fortsättas. Fasfen på gqvarmn, Förra veckan, skrifver Carlshamns Allehanda, bar hatt riktiga sötebrödsdagar för herrar mijölnare, som då ändtligen fingo vatten på sina qvarnar. De blefvo åter glada i hågen och citerade det gamla välkända ordspråket: När jag ej har vatten, då tår jag dricka vatten; men när jag eger vatten, då får jag dricka — vin. Ja, så underligt kan det vara bestäldt här i verlden. —— 3 Prinsensaf Wales sjukdom. De mest besynnerliga rykten ba varit i omI lopp angående de medel, som användts för ) att rädda prinsens lif. Personer, som kunna antagas vara väl underrättade, försäkra att han, då hans tillstånd var svagast, insveptes i ett nyss afdraget fårskinn, som ännu ångade af djurets blod. I fordna dagar begagnades detta medel ofta för att skydda lifskrafterna i förtviflade fall. Historien berättar till och med att Cesar Borgia, som förgiftades på samma gång som hans far, endast hade en sålunda använd oxhud att tacka för sitt lif. Ett mindre sannolikt rykte, som likväl varit gängse bland folket, är att man velat försöka intappa friskt menniskoblod i den sjukes ådror. Några personer, som äro mera lättrogna än elaka, ha till och med påstått att en viss ung gosse var utsedd till att för detta ändamål uppoffras. Säkert är att lä karne blifvit beskyllda för att ej ha skytt några medel. Sir W. Jenner, prinsens läkare, har, säger man, fått mottaga ett helt apotek af osvikliga elixirer och de mest sällsamma substanser, som man skickat till honom från alla håll för att hjelpa honom att bota hans patient. Tokar, som tro sig ha hittat på läkemedel för alla sjukdomar, eller charlataner, som drömt om att göra sin lycka, ha ströfvat omkring slottet alla dagar, pas sande på tillfälle att möta någon kunglig person, som de kunde få erbjuda sina utomordentliga preparater. En herre blef midt på en söndagsmiddag arresterad af polisen, just då han höll på att tränga sig fram till drottningen. Man har så mychet som möjligt hållit dessa historier hemliga af fruktan för öfverdrifna framställningar i tidningarne. ooEn mängd saker, som berättades om Ludvig XV, när han låg sjuk i Metz, ha uppKY. EE a RR RR