Tack vare goda vänner och oförståndiga gynnare till den ene eller anura personen, ba Stockholms vid riksdagsmannaval röstberättigade invånare nu, dels genom möten, dels genom tidningar, fått flera kandidater nämnda än som behöfvas. De äro: fabrikören Almström, fabrikören Behrling, körsnären Bergström, kaptenen Björkman, professor Carlson, professor Edlund, smeden Hagerman, professoren Holmgren, fabrikören Lagergren, advokatfiskalen Ljungberg, fabrikören Svanberg och redaktören Walldån. De fleste bland detta dussin mestadels alldeles ofrivilliga och ovilliga kandidater lära icke på allvar komma i fråga, och den som voterar på dem kastar endast bort sin röst, hvilket ofta länder till nytta åt ett parti som den röstande icke velat gagna och alltid minskar framgången för den sida ban sjelf tillhör. Vi skola angifya hvilka som, enligt vår åsigt, man ej bör spilla bort röster på vid nu förestående val, ehuru förtjente desse män i och för sig må vara. Fabrikören Almström har, då han vid senaste val af någon sattes i fråga, på det bestämdaste undanbedt sig ett sådant förtroende, som hans verksamhet vid en stor fabrik icke lemnar honom tid att motsvara, och det finns veterligen ingen anledning att hans personliga förhållanden i detta hänseende blifvit ändrade. Fabrikören Bshrling lärer lika litet hafva någon tid öfrig för andra offentliga uppdrag än de kommunala som medborgares förtroende lassat på uonom. Körsnären Bergström har icke blifvit antagen till kandidat på do halfoffentliga möten der han föreslagits. Kapten Björkman borde Stockholm ej ha hjerta att rycka ifrån en så vigtig och ansträngande befattning som föreståndarskapet vid slöjdskolan, för att kasta honom in på en bana, för hvilken hans mjuka sinne ej gör honom synnerligen lämplig. Med lika mycket fog som folkskoleinspektören Mei Jerberg undanbad sig att blifva återvald, och med ledning af hans erfarenhet, ekulle kapten Björkman, bör man hoppas, af billig hänsyn till slöjdskolans väl undandraga sig kandidaturen, i fall den funne någon vidare anklang än på ett möte af ett tjugutal fastlighetsegare. Professor Holmgren hyser, enligt Aftonbladet, en bestämd önskan att icko blifva vald till riksdagsman. Professor Carlsons kandidatur torde förfalla, emedan han icke lärer vara valbari Stockholm. För att vara valbar till andra kammaren måste man vara mantalsskrifven på valorten. Men det kan professorn icke lagligen vara, ty i k. förordningen angående mantalsoch skattskrifningarnes förrättande, af den 20 juli 1861, stadgas i 3 3 mom. 2: I allmän tjenst anställd person, med viss bestämd tjenstgöriogsort, skall derstädes mantalsskrifvas, så vida han icke erhållit behörigt tillstånd att utom samma ort vara boende, i ROP Cove ora EE — Fn -—-— ARR