Dagens Nyheter – 3 januari 1872, sida 1

svåra uppgiften att uti presteståndet göra Bl ansedd såsom liberal, blef derför till öfver drift utpuffad af pressen och banade sig så lunda väg till konseljen; men äf hans Jibe ralitet sågs derefter knappast ett spår, ocl hans kurtis för presterna och Upsala-intres set äro ännu i friskt minne. Det är för öfrigt hr C. som vi hafva at tacka för de båda sehäste skollagarne; san verkat och fortfarande verka i så hög grac förderfligt på den uppväxande ungdomens fy siska och andliga utveckling, skollagar a den beskaffenhet att man här i staden mås åvägabringa en af tusentals nunderskrifte: betäckt petition om defas upphäfvande; och det är vidare hr C., som, sedan han vic 1863 års riksdag förgäfves sökt förhindrs aflåtandet af rikets ständers skrifvelse om Carolioska institutets likställighet med de medicinska fakulteterna, såsom ecklesiastikminister i sju års tid undandragit sig att verkställa ständernas beslut, en hårdnackenhet, i hvilken han tyckes äfven hafva uppammat sin efterträdare. Till och med den allvarsamma interpellation, som för ett par år sedan i andra kammaren ställdes till honom, och hvarvid hans af Dagblads-insändaren så lofordade parlamentariska förmåga gjorde ett uppenbart fiasco, kunde icke rubba hans ihärdiga motstånd i denna sak. Dessa tvenne frågor, skolfrågan och den medicinska, komma otvifvelaktigt å bane vid den nu stundande riksdagen; och det skulle väl vara mer än lofligt kortsynt, om hufvadstadens invånare, som varmt intressera sig för en lycklig lösning af dem båda, skulle sjelfva i kammaren insätta den farligaste motståndaren till denna lösning. Det vore i sanning, såsom en talare i söndags under debatten hos hrr stadsfullmäktige uttryckte sig, att sätta bocken till trädgårdsmästare. Också behöfdes det vid samma tillfälle blott att erinra om en del häraf, för att hr C:s kandidatur då, likasom vid ett föregående valmöte, objelpligen föll; och 2:ne andra personer uppställdes. Vi vilja blott tillägga, att ehuru, sedan det en gäng lyckats hr Gripenstedt att blifva vald för Stockholm, hrr statsråder tyckas betrakta Stockholmsbänken såsorr cn lämplig reträtt, i det att ej blott hr Carlson, utan en eller två af de ännu i tjenst varande statsråderna lära göra sig räkning på att vid afskedstagandet blifva der placerade, hufvudstadens valmän dock icke torde hafva så förvända åsigter om hvad ett sådant uppdrag påkallar, att de i folkets egen kammare skwle insätta män, som genom sina förbindelser med regerivgen och sin delaktighet i de åtgärder af denna, som komma under riksdagens pröfning, omöjligen kunna, såsom sig bör, bevaka folkets intressen, men väl, såsom redan hr Gripenstedts förhållande bevisar, i de flesta fall komma att blifva höga vederbörandes försvarare. Månne dock ej af sådana finnes ett nog stort antal iföreta sammaren? Vi tro för öfrigt ej att Stockwolm skulle vilja för hela landet gifva sig let fattigdomsbevis, att det, för att fylla platserna å den bänk, det har rättighet beätta, måste hemta personer från skaran af egeringens gifna anhängare, ja än mer från tadens ifrigaste motståndares led.