Dagens Nyheter – 30 december 1871, sida 1

IE SNS RKA NR han ännu endast var representant i första kammaren, ganska bestämt uttalade sig för sparsamhet och isynnerhet uttryckte välgrundade betänkligheter mot regeringens till 1867 års riksdag afgifna proposition om höjande af den indirekta beskattningen, torde dock detta icke utgöra en fullt grundad anledning till den förhoppning, att han skall lyckas inom konseljen göra den åsigt gällande, att tiden nu är inne för åtskilliga lindringar i skatterna. Vida större skäl har man för den farhågan, att landets lyckliga ekonomiska ställning, hvarigenom dess förmåga att bära skatter ökats, skall begagnas som förevändning, om icke till en fordran på ökade uppoffringar, dock till anspråket att de redan existerande, som landet åtagit sig under mindre lyckliga förhållanden, icke böra minskas. Då detta antagande har ett fullt afgörande stöd i den vunna mångåriga erfarenheten, så är det sålunda endast af riksdagen man kan vänta initiativet i fråga om skattenedsättning, Nu finnes det lyckligtvis inga hotande spöken attframhålla, såsom vid detta års början; men kastar man en blick på riksdagens sammansättning, i afseende på hvilken vi i en artikel i denna itidning för torsdagen den 7 dennes lemnadbe några mycket upplysande statistiska uppgifter, så kan man ej frigöra sig från farhågor att regeringen, ifall hon har sådant i! sinnet, skall kunna qväfva alla försök att inslå på de verkliga besparingarnes helsosamima väg. Fastän embetsmannaintressena nu äro starkare än andra representerade i riksdagen, eå är dock byråkratien ändå ej nöjd, utan vill ha in flera röster i representätionen. Helst skulle den väl önska att båda kamrarne uteslutande voro besatta med embetsoch tjenstemän. Denna åtrå kan ej Betviflas då man ser, att vid det riksdagsmandmnaval i hufvudstaden, som den 5 i nästa! månad skall ega rum, man vill söka genomdrifva f. d. statsrådet Carlsons val. Aftönbladet har tilldelat honom en fjerdepart af sin berömmelse, men Dagligt Allehanda har formligt uppställt honom som sin kandidat, och det i slutet af samma artikel; hvari tidningen yttrar sig på följande riktiga sätt: En hvar förnuftig vill hafva de olika Verksamhetsgrenarne någorlunda representerade i förhållande till deras betydelse i samhället. Endast det är vunnet genom den nya riksdagsordningen, att man vid valen ej är bunden inom klassen. detta är redan en väsentlig fördel, men det upphäfver icke skyldigheten att begagna denna rätt så förnuftigt som möjligt. Att nu endast fästa oss vid embetsmannaklassen, så eger manzobestridligen formel rätt att endast välja embetsmän, men vi hafva reserverat oss till och med mot inväljandet af något öfvervägande antal af dessa, emedan den abstrakta tillämpningen af rättigheten till fritt val härvid lätt komme i kollision med det nödvändiga afseendet på vissa konkreta förhållanden af vigt för samhället. — — Hufvudsaken, hvarför vii allmänhet önska embetsmännens antal inom representationen, så mycket ske kan, begränsadt, är, att de, om man fasthåller grundsatsen af tvenne s. k. statsmakter, der ej hafva, ur teoretisk synpunkt betraktadt, sin egentliga plats. Regeringens tjenare, äfven om derag ställniog är aldrig så sjelfständig, kunna ej Vara de lämpligaste att kontroliera regeringen eller att med regeringen afhandla samhällets angelägenheter. Hela representationen skulle på detta sätt förlora sin betydelse och en regering vore sjelf föga betjemt med att uppbäras af en representation, der det folkliga