Dagens Nyheter – 30 december 1871, sida 1

SET OR E eIAA såsom verkliga nödvändighetsvaror för hela nationen. Ehuru behofret, som sagdt, då var synnerligen stort och penningar på ett eller annat sätt måste anskaffas, afslog dock an dra. kammaren vid nämnde riksdag regeringens proposition att på sätt, som sedan genom gemensam votering bifölls, neml. genom höjande af tullsatserna å ofvan anförda artiklar, skaffa staten ökade tillgångar. Den indirekta beskattningeformens försåtlighet framhölls då ånyo efteryckligt af majoriteten i andra kammaren och af en minoritet i den första, man fördolde icke att derigenom de fattigare klasserna framför andra hårdt drabbades; men det var att tala till döfva öron, ty den gamla kända benägenheten att med skattehungrig hand oförmärkt smyga sig till inkomst ur folkets fickor behöll segern äfven då. Den vanliga följden af indirekta skatters beviljande eller höjande, eller svårigheten att åter få dem afskaffade eller nedsatta, har icke uteblifvit. Under de efter 1867 närmast följande åren var landets ekonomiska ställning, tyvärr, icke sådan, att vu nedprutning af skatterna med hopp om framgång kunde ifrågasättas, allrahelst som regeringen icke visade rfingaste vilja att göra nedsättningar å åtskilliga utgiftsposter, om hvilkas absoluta nödvändighet mer än ett berättigadt tvifvel kunde hysas. Regeringens obenägenhet i detta fall hade man så mycket mindre hopp att kunna öfvervinna, som man alltför väl visste att den pligtskyldigast delades af framför allt de många representanter, hvilka genom sin ställning som tjenstemän hade intresse af dels att stå väl hos regeringen och dels att uppehålla okränkt den gamla satsen: hvad staten en gång fått, skall den äfven behålla. Först vid detta års lagtima riksdag, då man i ökade statsinkomster på den indirekta vägen såg de glädjande följderna af de näst föregående två årens goda skördar, hyste man den tröstande tillförsigten att regering och representation skulle mötas i bemödandena att åtminstone så pass nedpruta skatterna, att de år 1867 höjda tullsatserna å kaffe, socker och tobak blefve återförda till. deras derförut varande belopp, om de också ej skulle vilja gå längre. Vi behöfva väl knappast erinra om hvad som gjorde att denna tillförsigt icke blott blef sviken, utun att då beviljades ökade anslag, till belopp, som nästan stå utan motstycken i vår riksdagshistoria. Den upphetsande agitationen inom större delen af pressen, hvartill som grundlag och ett hotande spöke användes det då pågående kriget, samt regeringens ur luften gripna påstående, att anledningar icke saknades att antaga det krigslågan skulle sträcka sig vidaret bar sin gyllene frukt i de millioner, som vid denna riksdag ökades och, ehuru icke utan allvarliga protester, beviljades, Nu tillstundar snart åter en riksdag. Den ekonomiska ställningen i landet är, tack vare ett ytterligare godt skördeår, ännu gynnsammare än vid riksdagens sammanträde för elfva och en half månader sedan. Staten har betydliga öfverskotter. Mer allvarsam än någonsin förr framställer sig ock den frågan: Skola icke heller vid nu instundande riksdag några nedsättningar i skatterna ske? Ehuru den nuvarande finansministern, då