Dagens Nyheter – 27 december 1871, sida 1

för sina timmermän, en tredjo för sin jagtfart, i en fjerde uppfostras ynglingarne tidigt i gårdfarihandelns allehanda knep och konster i en femto är hästhandeln en af folkets hufvudsysselsättningar. Ofta är det ortsförhållanden, som ge uppkomsten åt ett visst handiverk eller näring; men ofta är det också rent tillfälliga omständigheter, såsom att en af bygdens män kommit ut och annorstädes lärt det ena eller andra yrket, som hans sambygdingar då lära af honom, eller det tillgår som med den Vardals bo, Bom började göra träskedar till liten hjelp åt sig och de sina, men till sist gruadade en storslöjd som nu skickar Vardalens träskedar öfver hela landet, ja, äfven till Sverige och Danmark. I den bygd, der Gjest var infödd, var nästan hvarje karl hästhandlare, och Gjest började tidigt drifva samma yrke och strök med sina hästar ända ned på Östlandsmarknaden. Från sina långresor hemförde han en oändlighet af sägner om främmande folk och främmande seder, historier hopvis, rim och reglor nog för hela dalen, nya dansar och nya kläder, men också nya handelsknep, en lös hand ech en lös tungas lust för dryckjom och vilda lag och många pengar till att skatta åt sina lustar. Men åå Gjest mnalkades sitt 2ö:te år och flängt något af den vildaste hettan af sig och hade en berömlig handelsoch slagsmålssaga bakom sig, hörjade han få fredliga tankar och