— JU — är ond på mig för det der elaka upptågets skull. Ni är en hedersman. William Ragley. Härunder hade Jenny skrifvit: — Herr RBalfson! CÄnnu: ofta minnes jag er, o, med en så innerlig tacksamhet! Ni har icke gjort oss annat än godt — gifve Gud att vi en gång måtte kunna vedergälla det! Jag är ej längre sjuk, tack vare er och min förträfflige man. Ack, om ni ville komma och helsa på oss! Gud välsigne er! Tänk understundom på den lyckliga Jenny. Ralfson funderade på att antaga inbjudningen; men minnet af de dagar, han genomlefde i Jennys sällskap, var dock på det hela taget temligen bittert. Det skulle ha varit obetänksamt att upprifva ett sår, som nu hunnit till en viss grad läkas. Han gladde sig öfver den älskades lycka; men när han det följande året åter företog en jagtresa, beslöt han att hellre fara till Afrika. SLUT.