Dagens Nyheter – 22 december 1871, sida 2

Damerna komma ut med tillfredsställda blickar. Är det varorna eller det hyggliga bemötandet som framkallat detta utseende af nöje? Det är icke til att reflektera vidare deröfver, ty den äldre damen vill säga någonting åt kusken: Vet ni hvar Carlsson Amilons bosättningsmagasin är? — Jaa! — Var god och kör då dit. Han vet nog. Han skyndar Stadssmedjegatan framåt, utför Gråmunkegränden och hinner in i magasinet förrän hon, som åkt Myntgatan. Han har hjertklappning, först af den häftiga gången, sedan af oro öfver afsigten med hennes besök i en butik med det ominösa namnet bosättningsmagasin. Om hon skulle vara förlofvad; om hennes ärende skulle vara att välja glas och porslin? Nej gudskelof, det är mamma som handlar, hon tager blott dottern till råds ibland, Men handskarne sitta på. Förgäfves söker hans blick genomtränga handskskinnet för att upptäcka om det är förlofningsring eller någon annan som pryder hennes venstra ringfinger. En lycka händer honom. Han får tillfälle att taga upp modrens näsduk och lemna henne den. Begge tacka. Hennes blick var ett kejsardöme värd, ehuru helt flyktig. — De ha slutat handla. De bedja att man skall skicka sakerna till hotell Rydberg rummet nr 00. Äntligen! De gå midtöfver gatan till hr K. M. Lundbergs garnmagasin i Bergstrahlska huset. Det är någonting reelt i deras väsende, och det återspeglar sig i deras val af bodar, tycker han i sin förtjusning. Sedan åka de Vesterlånggatan framåt, och som det går i gående hinner haa beqvämt följa med. In till Buck för att köpa för billiga priser och upp till Labatt för att få nouveaut6ber. Ty för att köpa sorgsaker kan det icke vara. Hr Labatt har funnit det alltför enformigt att endast vara en de glada festernas illustratör; det har vaknat hos honom en känsla för lifvets allvar och den har ledt honom till att tänka på döden... som drabbar andra... och på hur skön den pligten är att lätta sorgens omsorger genom att hålla den tillhanda allt hvad till en klädsam sorgdrägt hörer. Men som sagdt, hon och hennes mor ha ingen sorg att bära på. De köpa sig nya hattar. De komma ned med dem i handen. Deraf vet han hvad de gjort deruppe. Ty han har icke vågat följa dem ända in i dessa åt damer helgade salar, der Labatt-Sarastro styrer. Fruntimmerbäro outtröttliga när de börja fara i bodar. Dessa t. ex., med landets oförderfvade krafter, stå ännu ut med att besöka Kihne Faxens kappmagasin, der många af deras bekanta handlat, en af hrr Jacobson junior komp:s flera bodar med outtömligt lager af tapisserier och brodergarner samt slutligen perukmakaren Zinns atelier, innan de lemna den stockholmska handelsgatan. Besöket hos Zinn väcker hans nyfikenhet. Han har trott att det var hennes eget som svallade i rika lockar... om det vore falskt... om hon vore falsk till det — yttre... ytan är ett uttryck af själen... milde Gud, låt henne hafva något annat ärende hos Zinn än att köpa sig chignon eller annat löst... Gud har hört bönen. Mamma köper ett par flaskor af hr Zinns nya hårtinktur, som hon hört väninnor berömma såsom välgörande mot mjäll och hårets affallande. Nu till B. Lejas exposition. Der måtte dagsverket skola sluta, ty klockan är nära 4 på eftermiddagen. Han springer efter dem uppför trappan. De möta en karl... han är klädd som herre... han stöter till den äldre af damerna, så att hon är nära att falla baklänges. Han — den trogne förföljaren för dagen — är lycklig nog att rädda henne i sina armar. Han för henne upp... han mottager hennes och dottrens tackzägelser ... han följer dem till hotell Rydberg. De ungas fäder äro gamla vänner. I går sågos de alla tre tillsammans i konstföreningen. Nästa år bär hon nog på ringfingret en slät ring... kanske in dupplo. O—o0—o0.