Dagens Nyheter – 22 december 1871, sida 2

Härpå ville Ralfson icke gå in; men då utbrast amerikanaren hastigt: — Jenny är min hustru! Detta gjorde verkan. — Er hustru? ropade engelsmånnen, i det han förskräckt tog ett steg tillbaka. — Ja, min hustru, sade den okände lugnt; men det är ej nog härmed, den stackars qvinnan har icke sitt fulla förstånd i behåll. Vi ha varit gifta i sex månader, mitt namn är Ragley, och jag bor helt nära hennes föräldrahem vid Mississippi. Men knappt hade hon kommit i mitt hus, förrän hon insjuknade i en häftig feber och befann sig flera veckor i ett medvetslöst tillstånd. Hennes unga kropp besegrade slutligen fienden, men själen led ett svårt afbräck. Hon hade förlorat minnet af allt hvad som på sista tiden tilldragit sig, hon trodde att hon var förlofvad med en man som hon fruktade — en yankee, slafhandlare, som en gång friat till henne, men hvilken hon med afsky tillbakavisat. Jag skötte henne med all möjlig omsorg och hoppades, att det onda med tiden skulle gå öfver af sig sjelf. Hade jag varit rik, skulle jag dock utan betänkande ha rest med henne till östern, der skickliga läkare finnas att tillgå. Men här i skogarne förtjenar man icke så lätt pengar, och Jennys sjukdom hindrade mig helt och hållet från att arbeta, emedan jag icke kunde lemna henne ensam i stugan. Jag insåg slutligen att någon åtgård måste vidtagas och förde henne med mig till hennes föräldrahem; der