Dagens Nyheter – 14 december 1871, sida 1

a TARAS EE SEMA OSSE STI keso oo hn teer nr tett en sådan liflig kamp mellan kontrastefahde intreäsen och ineningar som i våre dagar. Motsatserna bryta sig mot hvärandra icke allenast inom det politiska och re. ligiösa området utan äfven och i ännu högre grad ihom det sociala. Det är från franska revolutionen, som skref på sin fana alla menniskors lika rätt, fröen till nu pågående samhällsstrider egentligen förskrifva sig. I början gällde reformförsöken hiifvudeekilgen de politiska förhåtlandena, i vår tid deremot befinnas de riktade företrädesvis mot de ekonomiska. Föreläsaren talade om arbetarebefolkningen i Paris, relaterande en fransk författares omdöme om densamtiä. Arbetaren i Paris insuper så att säga med sjelfva den luft han inandas, genom blotta vistelsen i dem stad, der han har sin verksamhet, gocialistiska och revolutionära id6er. Då han, ser sig omgifven på alla sidor af den mest öfverdådiga lys, under det att hans egna vilkor göra det för honom nödvändigt att förneka sig en stor del af lifvets njutningar, påtvingar sig honom ovilkorligen den tanken att det omöjligen kan vara rättvist deladt här i verlden. Det är ju han som med sina händor bygger dessa ståtliga palatser, tillverkar alla dessa lyxartiklar, som komma andra icke arbetande samhällsmedlemmar till godo. Och den radikala pressen, som är hang enda lcktyr, ger honom ouppbörligt nya ämnen till likartade reflexioner. Men hvad som sker i Paris, detsamma sker ock i mer eller mindre mån nästan öfverallt annorstädes inom den bildade verlden. Denna stora fråga, som nämnes den egociala, och på hvars lösning samhällena nu arbeta, är denna: huru fördela arbetets frukt, cgendomen, så att hvarje klass och individ komma i åtnjutande af en rättvis del deraf? Tal. redogjorde för skilnaden mellan de kommunistiska och socialistiska kategorierna: socialismen utgår från åsigten, att alla menniskor äro genom sjelfva sitt väsen, sin egenskap att vara en person, lika berättigade, och kommer härigenom till den plutsatser att ingen har rätt att besitta enskild egendom, under det att socialismen anser fri verksamhet böra finnas samt hvar och en berättigad att njuta frukterna af sitt arbete, men åter, protesterande mot arfsrät-ten, yrkar att, likasom kroppen öfyerlemnas åt naturen för att fördelas efter dess lagar, så skall ock den egendom, en person vid sin död lemnar efter sig, öfverlemnas till den gemensamma skattkammaren för att fördelas bland de i lifvet inträdande, åt hvilka alla böra, 3å vidt som möjligt, beredas lika chancer till förvärf. Härefter följde en öfversigt af teorierna om en idealstat i äldre och nyare tider. Redan i den aflägsnaste forntiden märker man spår af kommunism. Föreläsaren förnekade att hos den första kristna församlinZen funnos några kommunistiska tendenser. Han yttrade sig i korthet om antikens drömmar om en gyllene tidsålder! samt samnällsromanerna i slutet af medeltiden. Bland lessa sednare nämndes särskildt Thomas Morus Utopta och Thomas Campanellas WCisitas Solis. Efter att sedan ba talat om franska rerolutionen; och huru derefter det industrilla samhället uppkom, påpekade tal. att det numera är det fjerde ständet som häller på utt tränga sig fram för att göra sina rätI: (PESO Ner NR NNE NEN AN NNE NOTER NON PR