Dagens Nyheter – 14 december 1871, sida 1

-— oo RV hade då icke allt kunnat vara bestöldt! Och nu... och nu! Allt förloradt!... Allt! — Men hvarför det, Jenny? svarade Ralfson ifrigt, hvarför. anförtror du icke ditt öde i mina händer? Om din far behandlar dig så strängt, så onaturligt, nåväl, då måste ham också underkasta sig följderna af ett så förnuftsvidrigt handlingssätt. Vi fly; jag räddar dig från den förbindelse, som är dig så förhatlig. oc Men kanske redan i morgon kommer denna förskräckliga menniska tillbaka. — Och hvad hindrar oss att i dag... åtminstone denna natt anträda resan? Vid er brygga ligger en kanot... jag förstår att sköta en sådan. På den fara vi längsefter floden, tills vi uppnå en plats, hvarifrån vi kunna fortsätta färden med ångbåt; och hvem vill väl sedan förfölja oss, hvem vill finna våra spår, då hvarje vecka, ja, nästan bvarje dag fartyg ligga segelfärdiga för att afgå till mitt hemland? — Men bör jag följa dig? O, säg! bör jag följa dig? — Så snart vi komma till ett ställe, der vi kunna anse oss vara någorlunda tryggade mot förföljelse, fortfor Ralfson lifligt, skall en frededomare knyta det band, som sedan för evigt förenar oss; och när du sålunda blifvit min egen snälla, rara hustru — hvem vill sedan söka rycka dig ifrån inig? — Men om denne förfärlige följer efter DEN BESYNNERLIGA DUELLEN. 2,