Dagens Nyheter – 14 december 1871, sida 1

och han följde den också, mon för öfrigt egnade han ingen uppmärksamhet åt don yttre verlden; och när han ändtligen uppnådde gården, var gubben Johns redan hemkommen. Han hade icke heller funnit några björnspår, men otvifvelaktigt är att han på sitt håll gjort sig mera möda för att riktigt uträtta hvad han åtagit sig. — Nå, främling, sade han till Ralfson, har ni sett något? t — Nej, ingenting, min herre, svarade vår engelsman, som dervid kände att han rodnade. — Hum! jzg kunde tro det, yttrade den gamle; annars skulle också jag ha fuvnit något, ty Nalle gör vanligen, när han visar sig, en rond genom hela den glesart delen af skogen. Men ingen skada har ju skett — vi skola nog råka honom förr eller sednare; i morgon företaga vi en likadan promenad. Det är så med björnarne, skall jag säga, att ha de bara fått smak på svinkött, så komma de oupphörligt tillbaka till den gård, der de veta att slika läckerheter finnas. Tålamod vinner, så lyder ett gammalt förträffligt ordspråk ; om vi förstå alt afvakta rätta stunden, vinna vi säkert vår mål. Kom ihåg detta, främling, ni skall alltid ha godt af att följa den principen. Ralfson skämdes nästan, när den gamle nybyggaren i sin oskuld rådde honom till just det som han sjelf med alla krafter arbetade på. Han ville så ogerna bedraga sin vil