Dagens Nyheter – 14 december 1871, sida 1

KLAN Skr ng VR oo såsom utmärkt. Detta konstnärernas uppskattande beror dock lika mycket på desza sjelfva i hvad mån de förstå konsten att begagna sina medmenniskors fåfänga för sin framgång.. Talaren anförde i detta afseende en karakteristisk anekdot. Ryska kejsarinnan Katharina II underhandlade med en berömd, italiensk sångerska, hvilken hon ville gopgora. Sångerskan begärde 100,000 rubel om året, motsvarande omkring 300,000 rdr. — Men det är ju en summa tillräcklig åt min förste fäiltmarskalk!4 utropade kejsarinnan. — Det är sannt, och då kan ju eders majestät låta förste fältmarskalken sjunga! svarade sångerskan, — Hon fick naturligtvis hvad hon begärde, På grund af den omständigheten att den fria uppgörelsen mellan arbetsgifvaro och arbetstagare, lika litet som hvarje annan form för förhållandet dem emellan, kunnat utestänga nöd och elände, ha på senare tiden framkommit olika förslag att åter pålägga staten skyldigheten att reglera arbetsprisen. Alla dessa försök till frågans lösning ha dock visat sig, äfven der de icke förlorat sig i rena galenskaper, alldeles vanmäktiga gent emot lifvets behof. Detta sträfvande att häfva ojemnheterna i förmögenhetsvilkoren och att göra staten till on arbetsgifvare åt alla åstadkom februarirevolutionen 1848 i Paris och skapade den kortlifvade sociala republiken, då allmänna verkstäder upprättades med en lika degspenning åt alla. Följden blef att intet ordentligt arbete verkställdes, ty ingen ville anstränga sig, och den uppkomna oredan slöts med arbetarerosningen i juni samma år, då 10,000 menniskor tillsatte lifvet på Paris gator. De nya samhällslärorna af ofvyannämnda art, ehuru mången predikar dem i välment afsigt, kunna sägas hafva till sitt mål krig mellan kapital och arbete. Denna. fiendskap utbryter nu i arbetsinställningar å srbetarnes sida, och å arbetsgifvarnes genom I stängning af verkstäderna. ; Det är i England som strikens vagga stått. De första arbetsinställningarne der började i slutet af 1820-talet. Då ville arbetarne tilltvinga sig högre aflöning, men misslyckades-kelt och hället. År 1854 gjordes den största strike i England, då 17,000 arbetare i Preston inställde sitt arbete och dermed höllo ut i 36 veckor. Då måste de emellertid återgå till verkstäderna mot samma aflöning som förut. De hade under tiden af andra arbetare uppburit 1,700,000 rdr i understöd för att kunna lifnärag sig. Den förtjenst de skulle haft, om de under tiden arbetat, hade emellertid uppgått till åtta millioner. Dessa siffror, anmärkte talaren, tala mera än som kan uttryckas i ord om följderna af den ena klassens fiendtliga uppträdande mot den andra, äfven när det sker med fredliga vapen. I enstaka fall har striken lyckats, men man kan väl ifrågasätta om icke den derisenom höjda aflöningen i alla händelser kommit arbetarne till del, ty höjningen har enlast skett under för fabrikanterna gynnsamna konjunkturer. Inträffa dåliga sådana, så ir det helt naturligt att arbetsgifvarne å si: ida göra strike motarbetarne. Ingen makt verlden kan genom något medel höja ar,;etsersättningen utöfver dess naturliga boopp. et nytt element har nu tillkommit i dessa 1 (0 r eg BR NF ANDER RN SKR DIA SAN RNE ELM ESA RES RAR