Dagens Nyheter – 14 december 1871, sida 1

RN Ralfsons öga, som om hon villo läsa hans innersta tanke. Ändtligen hviskade hon sakta: CJag kommer4; och efter att ha slitit Big ur hans famn, sprang hon ifrån honom och försvann snart bland träden. Hon begaf sig hem genaste vägen; men Ralfson, som nu hade en hel verld af salighet i hjertat, gick en stund omkring i den gröna skogen, för att leta efter björnspår inom det område som den gamle anvisat honom; ty efter återkomsten skulle han ju afgifva berättelse om hvad han funnit. Det var verkligen icke underligt att han i dag ingenting upptäckte. Om också aldrig så många björnar hade ströfvat omkring under Batten, i denna trakt, skulle han dock ej ha sett ringaste spår efter dem, ty endast Jennys älskliga ansigte föresväfvade hans själs öga, endast hennes trogna blick log mot honom ur hvarje daggdroppe. Log?... Och dock var flickan i sjelfva: verket så allvarsam; hvilka mörka moln fördystrade ej gång efter annan hennes snöhvita panna! Du gode Gud, hvilken djup emärte hade väl redan träffat detta unga hjerta, eftersom all glädje syntes vara bannlyst från hennes ansigte? Stacksrs Jenny —— huru olycklig hon måste vara under en så onaturlig faders uppsigt, men å andra sidan huru väl skulle hon ej komma att finna sig i de nya förhållandena! Med sådana tankar och drömmar vandrade han genom skogen. Han visste hvilken rikting han skulle följa, för att icke gå vilse,