Arbetarefrågan. -Rörande detta ämne för dagenX, som pi sednare tiden börjat mer än någonsin för fängsla den tänkande allmänhetens upp märksamhet, höllos i går afton här i huf vudstaden två särskilda föreläsningar, der ena af hr OC. F. Borgstedt i Slöjdskolan: stora hörsal och den andra af dr C. vor Bergen å Mindre teatern. Jemte det Vv tillåta oss anmärka såsom någonting särde1es oklokt, för att icke säga besynnerligt, att den sednaste föreläsaren valt äfven samma timme på dagen för hållandet af sitt föredrag, som hr Bergstedt långt förut och af angifna skäl bestämt för sina förelägningar, så att det blef en ren omöjlighet för intresserade personer att åhöra dem begge, meddela vi här nedan kortfattade redogörelser för föredragens innehåll: Hr C. F. Bergstedt fortsatte i går afton å Slöjdskolans stora hörsal behehdlingen af samma ämne, hvaröfver han vid tre föregående tillfällen föreläst, och åhördes liksom förut af ett mycket talrikt auditorium. Egentliga ämnet för detta föredrag var arbetsinställelser. Såsom inledning dertill redogjorde talaren för de vilkor som bestämma ett arbetes eller en saks värde. När mån börjar tänka öfver de ekonomiska förhållandena, så framställa sig många ganska kuriösa problemer att lösa. Ett bland dessa är bestämmandet af en saks värde. Den store amerikanaren Benjamin Franklin löste ur praktisk synpunkt denna fråga då han yttrade: Den, som börjar med att köpa hvad han icke behöfver, slutar med att sälja hvad. han. behöfverX. Det är nemligen först genom skiljandet af de falska behofven från de verkliga som man kan bestämma en saks rätta värde. Man kan derför säga att en sak är värd, hvad förnuftiga menniskor vilja betala. derför. Talaren lade synnerlig vigt på denna definition, ty i det dagliga lifvet förekomma många värden, som bestämmas, icko af den naturliga regulator som utgöres af förhållandet mellan tillgång och efterfrågan, utan af några tokars vurm eller af sådana omständigheter, som bero af menskliga fördomar, fåfänga o. s. V., hvarpå såsom exempel anfördes värdet på antiqviteter, gamla böcker och taflor samt värdet på det arbete som presteras af t. ex. sångerskor, hyilkas hörande och uppskattande i allmänhet icko bero af den konstnjutning, de bereda, utan vida allmännare af fäfänga hos allmänheten ut höra något som blifvit karakteriseradt