Dagens Nyheter – 8 december 1871, sida 1

SO UU — Än hertigen af Friedland, vår högste befälhafvare? . — Äfven han har tagit till flykten. — Om han blott lefver, är ingenting förloradt. Stormarskalken gjorde synbarligen en stor ansträngning för att beherrska sig, då han tillade: — Och Gustaf Adolf? Renaud sänkte hufvudnt, utan att svara. — Och Gustaf Adolf? upprepade den sårade, i det han böjde rösten. — Han är död, sade Renaud. — Död, utbrast stormarskalken; konungen af Sverige död! Och resande sig till hälften upp på bädden, fortfor han med darrande stämma och ett alldeles förändradt uttryck i sitt ansigte: — Välsignad vare Gud, som tillstadt att jag i min sista lefnadstimme skulle få erfara, att denne oförsonlige fiende till min religion och mitt fädernesland har förlorat lifvet! Nej, slagtningen är i sanning icke förlorad, om Gustaf Adolf stupat. Hvad bryr jag mig om att femtio regementen blifvit krossade, att denna klinga, som jag sjelf fört i striderna för den saken, är gjord obrukbar för alltid, hvad bryr jag mig om detta, när jag blott vet att han är död! Nu dör äfven jag lugn och nöjd... Sedan han upphört att lefva, skall Österrike triumfera!