Dagens Nyheter – 8 december 1871, sida 1

andan inom hären. Ni är republikan, mr JolyS, sade han; kom då ihåg mina ord: om man icke snart ombildar vårt landtförsvar, skall armeön omstörta republiken. Jag dör för soldatens medborgerliga rättigheter. — Ännu kort före döden hade han sinne för många små hjertats angelägenheter. Han hade fattat tillgifvenhet för Jolys lilla dotter och lemnade fadren en konfektlåda till henne. Han bad Joly icke glömma att lemna en annan person ett fotografikort. När han tog farväl af sin fångvaktare, brusto fängelsedirektören, gendarmerna och vaktknektarne i gråt. Vänvgelsedirektören omfamnade han och tackade för hans godhet. När handbojan skulle påskrufvas honom, kunde gendarmen, som fått detta i uppdrag, knappt uträtta det; han darrade och snyftade konvulsiviskt. Thiers har i denna sak handlat med vanlig försigtighet. Han har ställt sig så, att det är den sg. k. benådningskomiten, som får uppbära ansvaret för dödsdomarne, i hvilka största delen af landets invånare ej lära se annat än politiska mord. En af följderna af dessa afrättningar är, att äfven moderata republikanska tidningar börja antyda, att samma stränghet, som visats mot Rossel, som zcke ville kapitulera med fienden, måtte visas mot de generaler och officerare, som sveko sin pligt och allt för villigt inläto sig -på nesliga kapitulationer. Man frågar sig till exempel, huru det är möjligt, att Bazaine får lefva. Andra uppbesvärja minnen från 1852 och spörja, hvad den stränga rättvisans utslag skulle bli, om de generaler ställdes för rätta, hvilka för penningar och grader läto köpa sig till deltegare i det statsstreck, genom hvilket Frankrikes lagar kullkastades, dess folkrepresentation sprängdes och dess högsta domstol kastades ut på gatan af rusiga soldater. . I Frankrikes grannländer synas blodsdomarne ha framkallat blott en känsla — afskyns. Tysklands, Belgiens och Storbritanicns tidningar stå i detta bänseende på samma linic, och förhållandet är säkerligen detsamma med Italiens och Spaniens. Den så franskt sinnade torytidningen Standard förklarar, att dessa dödsdomar voro icke blott en politisk dumhet, utan en onödig grymbet, som vittnar om att de nu maktegande äro fege och inbilla sig kunna betrygga sig genom att ingifva motståndarne samma rädsla, hvaraf de sjelfva äro grtipne. Times ogillar afrättningarne i bestämda ordalag. Daily News likaledes. Denna tidning visar på ganska bindande sätt, att Rossels och Urmicux afrättning måste ur juridisk och moralisk synpunkt betraktas som politiska mord. Engelska pariserkorrespondenter meddela, att när trupperna defilerade omkring liken if Rossel, Ferr6 och Bourgeois, spelade re;emonternas musik polkor och Offenbachska melodier. (G. IH. T.) SELLERI TENTA STATIST MIRI TTT